Min älskade Mille har..

..fällt mig. Platt fall som en fura rätt ner i asfalten. Tog emot mig med vä knä och handled. Då kan ni ju räkna ut hur det gick. Inga ben brutna tack och lov. För då hade konvalescenten blivit längre än en vecka med kryckor, smärtstillande och vila. Om det fortfarande gör ont efter en vecka så är det sjukgymnastik som gäller. Roligt, när jag precis har börjat mitt nya jobb. Inte:(

Jag hade varit i Lund med lilltjejen och hennes kompis. De gick på bio och jag strosade i stan. Soligt och fint väder och jag avnjöt en grekisk sallad utomhus i solen. Så skönt!
Vi kommer hem och tjejerna springer före mig hem. Mannen hade precis kommit hem och hade dörren öppen och Mille är ute i trädgården. Såklart vet ju Mille att jag är på ingång. Mammagris som han är. Står och ylar i trädgården för han vill ut till mig. Säger till tjejerna att släppa ut honom (som så många gånger förr). Han kommer i vild karriär springer runt mig (han hoppar aldrig) men på något vis trampar jag på mina egna fötter för att undgå att trampa på hans tassar, då han är så otroligt nära. PANG! Rätt ner i asfalten tar emot på vä knä och handled då jag har en kasse med balsamvinäger i höger hand, för att DEN inte ska gå sönder. Glasögon flyger och jag är en centimeter från att slå i ansiktet. Jag gråter, för fi fasen vad det gör ont. Mille som tror att han är en knähund, sätter sig på min mage med sina 46 kilo. Kan ju säga att jag absolut inte var sugen på att kela just då. Flickorna hämtar mannen som just står och ska raka sig. Så "tomten" kommer springande och frågar vad jag har gjort. Jo tjena yxskaft. Har så himla ont och kommer inte upp. Tackar min skapare (och mig själv) att jag väger mindre nu och hivar mig upp på något vis. Knäet skriker av onda och handleden suckar. Mannen vill köra till VC meddetsamma. Men jag säger nej, det blir bättre i morgon. Då ska jag ju jobba. Mmm, under natten svullnar knäet till och det står ut en svullnad stor som en tennisboll på morgonen. Ringer VC, får akuttid och skickad till röntgen. Gick väldigt fort får jag ju säga. Sjukskriven en vecka och absolut vila. Hahaha, hon visste inte vem hon pratade med. Men jisses vad trött jag var. Sov nästan hela dagen i går och kunde sova till natten sen. Tur att jag har stortjejen som kom hem och gick ut med Mille (mannen jobbar kväll). Lilltjejen hjälpte till med middagen och båda tjejerna diskade och plockade undan. Lilltjejen är min privata ssk, hjälper mig på och av med strumpor och byxor. Kan ju inte böja benet. Fick oxå reda på vilka goa kollegor jag har. Det känns bra. Behöver man inte ha ågren över att "svika" dom. Härligt påsklov! Inte.

Eftersom stortjejen har flyttat, så har vi gjort om hennes rum till kontor och flyttat in datorn där. Så slipper vi att ha den i vardagsrummet. Bäddfåtölj inhandlades åt mormor att sova i när hon hälsar på. Men det är en annan som oxå tycker att den är bra.
För nu kan man vara nära matte. Han ligger inte där när någon annan sitter vid datorn. Bara när matte gör det. Älskade Mille! Mattes gull.

Peace/Sussa.