Denne goe killen har fyllt..

..3 år!

Han kom till oss i en tid när vi behövde honom som mest. Han har verkligen uppfyllt sin verkan. Han är följsam och snäll. Jo, vi har gått många kurser från valp till miljölydnad. Om några veckor ska vi ge oss på allmänlydnad. Det ska bli roligt, Mille tycker mycket om att träna. Liten var han, minst i kullen på 5 syskon. Men han var menad åt oss. Någon annan valp hade blivit helt fel. Konstigt, han är lik oss, lugn, snäll och gör inte mycket väsen av sig. Tycker om bus när det är dags för bus. Han tycker om alla i familjen...men matte smäller nog ändå högst. Jo, sådan är han.

6 veckor gammal

Denne glada hund gör människor glada vart han än kommer. Min moster från Spanien ville ta med honom hem till Spanien för att han var som hon sa *bonita* och lydig.
Tji fick hon! Hahaha.

Jag hoppas innerligt att vi får ha honom tills han blir i alla fall minst 10 år.

Peace/Sussa

Här är hon..

..den lilla Sötnosen.

Hon bor fint också..

Det är inte alla som kan flytta in i ett två-våningshus så där meddetsamma man flyttar hemifrån.
När vi städade till henne i dag så fick hon vara i en hamsterboll på golvet. Som hon sprang rundor! Mille bara tittade på henne och gick sen och lade sig. Han är supercool den hunden.

Peace/Sussa

Spanjorerna kom, såg och..

..segrade! Tror nästan att jag skrattade i 8 timmar i sträck. Förutom när jag stoppade något i munnen som lunch eller dylikt. Vi såg Ikea och körde igenom Malmö. Hann aldrig till hamnen då en styck lilltjej skulle vara hemma klockan 16. Men de var nöjda ändå, och trötta.

Vi har blivit med dvärghamster. En Sötnos. Lilltjejen fick mycket pengar på sin födelsedag + att hon sålde sitt pippi-hus med tillhörande figurer och möbler. Hon ville ha en hamster och jag kan ju inte säga nej, jag är ju djurtokig, på riktigt, så gammal som jag är. Vi körde till zoogiganten utanför Lomma. Egentligen hade hon siktat in sig på en vanlig normalstor hamster. Men det fanns inga, först ville hon inte ha en dvärghamster men så plockade tjejen i affären upp den sötaste saken i världen. Färgen kallas för blå men är gråaktig. Åh vad hon var söt! Dessutom hade lilltjejen tänkt en hane. Men hon smälte för den lilla sötnosen. Så det blev en dvärghamster istället för en vanlig och en hona istället för en hane. Tänk vad *fel* kan bli så rätt! Jag tyckte att hon skulle heta Busan för innan vi hann ut ur affären så hade hon tuggat sönder papplådan hon var i och fick sätta henne i en ny. Tur att vi var kvar i affären. Men sötnosen fick namnet Sötnos. Jag ska kalla henne för Busan i smyg när lilltjejen inte hör. Bilder kommer senare. Hon sover nu och ska få vara i fred för att bekanta sig med sitt nya bo en dag eller två. Men sen ska hon pillas med för att göras så tam som möjligt.

Peace/Sussa

Hua, tandläkartid i dag..

..för lilltjejen! Inga hål, tack och lov. I bilen dit så hade hon en önskan om att få inlagt fler låtar på sin MP3 hon fick i födelsedagspresent. Låtarna hon ville ha var från The Ark, hur ska ungen bli när mamma lyssnar på dem jämt? I alla fall, frågade vilka hon ville ha, då sa hon " den där, där dom sjunger om bacon i". Bacon? Jaa, "words I like to bacon, lalalala bacon" Som vi skrattade stortjejen och jag. Lilla gumman dom sjunger inte bacon, dom sjunger break them! Då skrattade lilltjejen med. Låten hon menade var ju The worrying kind. Det är härligt med ungar.

Ledig dag i dag, jobbar helgen. Som tur är bara lör-sön. Ledig på måndag igen, då går det an att jobba helg när man är ledig både fredag och måndag.

På måndag får jag långväga besök från Spanien. Tre spanjorer kommer och våldgästar mig över dagen, två från Spanien och en som är bosatt här i Sverige. Sicket liv det kommer att bli. Jag har redan fått önskningar på vad de här spanjorerna vill se. Hör och häpna IKEA! Sen vill den ene spanjoren se hamnen i Malmö också då han är en gammal hamnarbetare och fortfarande intresserad av utländska hamnar. En av spanjorerna känner jag väl. Det är min mamma. Jooo jag är en blandras och inte av vilka nationaliteter som helst. Pappa från Finland och mamma från Spanien. Född och uppvuxen i Sverige (förutom för 6 år i England). Spanjorerna som kommer är min moster och hennes man. Jag har inte träffat dem på ummm 30 år tror jag. Pratat i telefon men inte träffat. Det ska bli roligt att träffa dem igen.

Peace/Sussa

Yes, yes, YES..

..fick semester på fredag och blir ledig i hela 5 dagar. Nja, ledig och ledig men behöver inte köra till jobbet i alla fall. Det blir intensivt, har planerat in träff med arbetskamrater, storstädning, födelsedagshandling, planera poolparty och såklart gå med Mille i skogen.
Det ska nog hinnas med. Mest längtar jag efter skogspromenaderna, känns som om jag behöver det väldigt mycket nu. Tystnaden.

Saknaden
När min man och jag går på våra vanliga promenader med Mille så dryftar vi allt som behöver dryftas. Vem som kan göra vad pga vem som jobbar eller inte. Men vi dryftar oxå om gossen. Härom kvällen pratade vi om saknaden och sorgen efter honom.

Det sägs att första året är det svåraste, med första födelsedagen, jul, nyår etc. Men vi var överens om att så är inte fallet, inte för oss. Första året går man omkring som i en dimma och man gör det man måste på ren automatik. Jag kommer egentligen inte ihåg alls vad jag gjorde första året efter gossens död, mer än att jag tog datorkörkort och läste in gymnasiematte. Och såklart köpte Mille. Men allt annat är som en morgondimma man kör igenom. Jag har fyllt mina *hål* med att studera. Hur jag klarade av det vet jag inte. Men jag är duktig på att skjuta undan saker som gör ont och koncentrera mig på det som är viktigt i nuet. Vilket leder oss till det tredje året som vi är inne på nu. Både min man och jag bär på en tyngd som inte släpper. Vi visar det aldrig utåt till andra. ´Men vi bär, herregud som vi bär. Vårt tredje år utan gossen är klart det svåraste. För min del är det nog att jag inte har fått tid att sörja ordentligt. Jag hoppade på utbildningar med en gång för att få ett jobb så fort som möjligt. Eftersom jag har varit hemma med gossen i 16 år så var min utbildning förlegad om man säger så. Kanske var oxå att utbilda sig en sätt att komma i från sorgen och saknaden. Samtidigt en plikt i att få jobb och hjälpa till att försörja familjen. Jag är väldigt plikttrogen. För mycket i bland. Tyngden i våra kroppar yttrar sig i att vi är så förbenat trötta. Inte att vi vill sova. Utan det är en trötthet som inte går över. Man kan nog kalla det för en mild depression. Just nu känner jag i alla fall att jag skulle vilja vara ledig i en hel månad för att läka mig själv. Bara vara. Inga måsten. Men livet är tyvärr inte så. Man måste gå vidare och försöka hitta sin nya tillvaro. Vilket inte alltid är det lättaste.

Peace/Sussa

Jag är allt lite konstig jag..

.. , jag hatar att se sport på tv men när det är sportradio så kan jag lyssna på det! Vet inte vad jag skulle göra utan radio.

I dag var Mille och jag och *lekte* med några kompisar. Hundarna verkade uppriktigt lyckliga över att se varandra igen. Fast det har gått nästan ett helt år sen sist. Vart tog det året vägen kan man undra. Men nu får det bli skärpning med att fortsätta hålla kontakten.

Den här tjejen har hundvärldens vackraste ögon. Varma som svart sammet.

Goa Selma.

Doris är snabb som en vessla, finns nog ingen som är så smidig som hon.

Kloka Alma, så vis och den som säger till när *ungdomarna* blir för vilda.

Låg i mitt knä och kelade mest hela tiden medan vi var där.

Nallen och vesslan.

Ser värre ut än vad det är. Mille lät tjejerna *bråka* utan att lägga sig i.

"Fasen vad varm jag blev av att jaga Doris, kommer ju inte i fatt henne ändå."

Pustar ut efter språngmarschen.

Så skönt att ha varit ledig i dag och att ha tillbringat förmiddagen hos vännen. Jobbar i morgon och sen ledig denna helgen. Verkar som om jag får semester nästa fredag. Då blir jag ledig hela 5 dagar. WOOHOO!!