I morgon...

..bär det av till djupaste Småland med mina två. Bella och Milton. Jag ska gå i de djupa skogarna med Milton och försöka läka min själ. Njuta av tystnaden och naturen. Äta min lilla mammas goda mat och bli servad. För att sen återvända med nya krafter för att fortsätta livet som är nu.

Peace.

Ännu en...

...gång kom vi igenom det svåra. Det svåra som fortfarande känns svårare än svårt. Livet försöker hitta tillbaka genom en snårlik skog till det som var. Men det kan ju inte bli som innan, kan det? Någon kommer ju alltid att fattas. Däremot kan vi försöka skapa ett annorlunda liv. Egentligen har vi ju redan börjat så smått. Mitt liv har verkligen börjat med en rivstart med ny utbildning. Viljan att studera fast att min ångest knackar på lite då och då. Jag ska bara lära mig att leva med sorgen och saknaden. Det tar tid, det får ta tid. För jag har inte bråttom.

Peace.

Vi styrde....

...kosan mot MELLBYSTRAND i dag, för att lägga solrosor vid strandkanten för DAN. Vågen svepte in och tog dem med ut till havs. I dag skulle det har varit hans 18-års dag. Stor kille utanpå men liten inuti. Det gick bra att sätta fast solrosorna i sanden. Värre var det att försöka ta sig därifrån. Ingen av oss ville köra hem. Vi ville vara med DAN vid hans favoritplats på jorden. Det bästa vi någonsin gjort var när vi valde havet som viloplats och att vi valde hans favoritplats. För långt för att köra till varje dag. Annars hade vi bosatt oss vid strandkanten för evigt. Lilltjejen och Milton var med. Lilltjejen valde att stanna i bilen. Milton hängde med såklart. Vet inte vad vi skulle ha gjort utan honom. Milton har fått alla i familjen att leva upp. När mannen och jag satte blommorna i sanden så hände något märkligt. Milton började att yla...första gången någonsin som jag har hört honom göra det. Han träffade ju aldrig DAN ....vi bara tittade på varandra. Klart han känner vår saknad men att han kunde sätta ljud på den var bra märkligt. En annan märklig sak som hände var, det hade varit mulet hela vägen dit men när vi precis hade kommit fram till MELLBYSTRAND sprack det upp och solen sken. Som ett välkomnande. När vi till slut åkte hem, började det smådugga precis när vi hade lämnat MELLBYSTRAND. Man kan tolka det som man vill. Vi tolkar det helt på vårt sätt.

Vet inte varför jag satte på honom långlinan, den släpade bara efter honom hela tiden. Ingen höll i den. Jag kopplade loss honom sen, men han gick inte mer än max 2 m från min sida.

" Se mig för här är jag

Låt mig få komma nära till era hjärtan så som den jag är.

Den jag försöker vara

Ge mig min morgondag.

Min enda önskan nu och här, Älska mig för den jag är."

Älskade, älskade Dan, du fattas oss....Grattis på födelsedagen min lille pallervante.

Älskade unge...

...tänker på dig dag som natt. Ett år och nio månader. Hur har vi stått ut utan dig så länge? Ändå känns det inte länge. Fortfarande känns det som i går när vi stod bredvid dig och kände ditt hjärta slå saktare och saktare för att till slut helt sluta att slå. Som en liten fågels fast svagare. Inte undra på att jag låg och vred mig i natt och inte kunde sova, det är ju den tolfte i dag. Ett år och nio månader och du är fortfarande hos oss varje sekund av dagen.


Beautiful Boy.

Close your eyes
have no fear
the monsters gone, they're on the run
and your mummy's here.
Beautiful, beautiful beautiful boy

Before you go to sleep
say a little prayer
every day in every way
it's getting better and better
beautiful, beautiful beautiful boy

Darling darling darling
Darling Dan.

I den stora sorgens famn

http://www.youtube.com/watch?v=vDIS42YN3hg

Det är Dan's födelsemånad och jag kämpar med näbbar och klor för att inte bli tokig efter honom. Orkar inte uppdatera här. Ses i april.