Så har jag äntligen..

.. börjat att skriva om Dan, på hans alldeles egna hemsida. Kan hända att det blir lite mindre skrivet här än vanligtvis.

Uppdatering Mille: han haltar inte lika mycket i dag. Lill-tjejen och han har busat lite med bollen oxå. Det är lättare för honom att komma upp och lägga sig i soffan och sängen.

Peace/Sussa.

Jag borde väl egentligen...

... försöka skriva något här. Vad har man annars en blogg till liksom? Men alla tankar och ord fastnar i huvudet. De vill inte sättas på pränt. Fast att jag har mycket att berätta så vill dem inte ut. Typiskt mig, Sussa i ett nötskal. Sluten som en mussla om mina innersta tankar. Känner mig som Nalle Puh, "tänk, tänk tänk". Många tankar om att skapa en sida om gossen. Jag hade en förut men tog bort den då jag satt klistrad vid den och läste om honom varje dag och sjönk ännu längre ner i sorgen. Men nu känner jag att alla borde veta om honom. Kanske som ett avslut för sorgen och saknaden. Jag vet inte förrän jag har provat. Och jag tycker att man ska prova och sen se hur det går.
Ja jädrar, jag gör det!!


Peace/Sussa.

Sankta Lucia..

..var ingen mindre än min egen lilltjej!  Denna lilla tjej, som 2 tjejer i klassen sa till henne " är kortast och har kortast hår, kan inte vara lucia" (jo, en del barn är elaka). Men hon svarade bara att det kan man visst det. Och vilken lucia hon var sen. Med denna stora smideskrona på hennes lilla huvud med levande ljus tillika, så skötte hon sin uppgift med bravur och levererade en dikt högt och tydligt utan att staka sig. En av klasskompisarnas mamma kom fram till mig och tyckte att lilltjejen hade varit fantastisk. Hennes egna ord var att hon var imponerad av att hon kunde hålla denna tunga krona på huvudet hela tiden. Som dessutom skaver utav bara h-vete oxå.
Jag är så stolt över min lilltjej. När hon kom in i idrottshallen så började jag nästan gråta. Ja va fasen, jag snyftade till och fick skärpa till mig för det skulle ju bli bilder oxå, och helst bra bilder. Nu blev det som det blev med den saken. Men någon bild ska jag väl kunna ge er.

Tyvärr jobbar jag kväll och får inte träffa henne förrän i morgon bitti, då hon sover när jag kommer hem. Jag vill ju höra allt om dagen i dag. Hur hon kände det efteråt, för innan var hon inte så nervös. Bara över att kronan gjorde ont att ha på sig. Men det tar vi igen i morgon. Då ska vi baka lussebullar för hela slanten på eftermiddagen och prata om i dag.

Peace/Sussa.

Lite av varje men inte så himla..

..livsnödvändigt eller ens intressant för andra. Börjar med lite bilder på Sötnosen. Hon ÄR verkligen en sötnos. Tam till tusen. Även om hon sover i sin koja när man tittar till henne så kikar hon ut us kojan och kommer fram till buren.

Då ser hon ut så här:

"Släääpp ut mig! Nu genast!"

"Äh, jag fixar det själv."

"Tack! En liten gångbro är inte så dumt."

Mille och jag har avslutat en kurs i allmänlydnad. Vi fick fint diplom. Roligt har vi haft och jag kan inte tänka mig något roligare än att gå kurs. Vi har gått mååånga kurser Mille och jag´. Han är rätt så väluppfostrad och en välbalanserad hund. Hans lugn, lugnar energiska och stressade hundar. Jag är jättenöjd med hur han har blivit. Träningsmetoden vi har använt oss av är klickerträning med mjuka metoder. Jag kan inte tänka mig någon annan träningsform. Inga ryck i halsen, inga *kickar* i sidan på hunden och absolut inga hot. Jag vet att han litar på mig till 100 % och jag litar på honom till 95%, han är dock ett djur, dessutom ett rovdjur. Den som säger att de litar på sin hund till 100 %, lever nog lite uppe i bland molnen.

Lite julklappshandling har hunnits med. Veckorna går så fort och jag känner att själen inte hinner med. Behovet av en andningspaus ter sig mer behövligt för var dag som går. Det är det här att det fattas en att handla julklappar till. Den känslan är fortfarande övermäktig... och jag kan fortfarande inte se filmer som gossen älskade.

Peace/Sussa.

När jag är ledig...

..är det så mycket som jag vill hinna med! Ledig denna helgen och jag vill så mycket. Jag vill till Häckeberga och vandra med Mille och lilltjejen. (mannen jobbar). Jag vill till Bosjökloster på lördagen och gå runt på deras julmarknad. Jag vill gå på vår egen julmarknad här i stan' på söndag, vilket vi ska. Så då har jag bara lördagen kvar att fylla med allt jag vill göra. Fredag går totalt bort eftersom jag jobbar kväll. Trots det har jag saker att göra innan jobb som att veckostäda och tvätta bilen. Och ja, bilen är så skitig att jag inte kan strunta i det mer. Veckostädningen struntar jag aldrig i. Vilken hädelse i så fall!! Hade jag kunnat så hade jag bara jobbat 50 % men det kan jag tyvärr inte. Arrgh!
Julfesten med jobbet går av stapeln på kasino i Malmö. Hoppas att jag vinner muchos dineros!!

I går gick allmänlydnaden av stapeln. Min annars så duktiga Mille bille var busig i går och tog sig lite friheter och trodde att han var rolig. Men, till slut blev matte trött på honom och sa till. Så sista halvtimmen skärpte han sig. Efter ca en timmes träning är han rätt så trött i huvudet. Men då la jag in mitt hemliga vapen och tog fram leverpastej! han kan bara inte motstå leverpastej. Då piggnade han till och vi körde tills det var slut. Det var en himla rolig träning i går då vi koncentrerade oss på aktivering och hade ingen (nåja) lydnad alls. Förra gången så använde Lotta (instruktören, men även min goa vän) Mille till att visa eller försöka visa med honom, då han är väldigt mammig, men i alla fall då fick han ju gottis av henne. Det kom han så väl ihåg denna omgången med. Så när Lotta ska förklara övningen så går han i från min sida och sätter sig framför henne. Och nej, jag kör inget koppel på honom. För det behövs i regel inte. Men det lättar upp stämningen i en grupp när Mille som är rätt så lydig, gör lite upptåg. Goa goa hund!

Lite trubbel på jobbet eller rättare sagt jag har redan strukit ett streck över det. Vill andra älta så är det upp till dem. Men jag har till sista december i alla fall. Sen får vi se om det blir mer. Man är inte populär när man säger i från. Men jag tycker att det säger mer om chefen än om mig.

Peace/Sussa.

Min alldeles egen hjälte..

.. är mannen min. I dag körde vi till gossens viloplats för att tända ett stort flytljus för att lägga i havet. . När vi kom dit var det ebb, vilket var bra. Då kom vi längre ut i havet. Lilltjejen ville göra den äran men vi glömde hennes gummistövlar hemma. Då och där blev han min hjälte. Min man, sedan 25 år tillbaka, tog av sig skor och strumpor och vadade längre ut i det kalla havet för att gossen skulle få sitt ljus. Ljuset guppade i väg ut på havet och började försvinna mot horisonten. Allt blev som vi ville, tack vare mannen min. Hade väl blivit bättre effekt om vi hade varit där senare på dagen. Men lilltjejen ville vara med och skulle sova hos kompis i dag. Ljuset kan man köpa här: www.dlight.nu Härliga handstöpta ljus.
Lite bilder såklart.

 Lilltjejen placerar flytljuset i vattnet.

Försvinner bort i hosrisonten.

Saknaden tar fortfarande väldigt stor plats i våra liv. Men det är skönt att vi kan göra såna här stunder till våra. För ibland känns det som om att man inte får sakna lika mycket, bara för att det har gått några år. Sorgen försvinner, men saknaden kommer alltid att bestå.

Ingen blogg utan Mille-bilder. För han var såklart med och sprang i vattnet och på stranden.

 Världens finaste berner!

 "Men husse, VAD gör du därute?!"

 "Matte låååt mig få gå dit ut?"

 "Längtar"

 "Ahh, jag kan väl få gå? Snäääääälla?!"

 "Jag kommer husse, jag kommer"

 "Puh, han var ok du matte."

Peace/Sussa.

En piggare Mille..

.. sen vi började på allmänlydnad. Han måste ha haft urtråkigt här hemma med att trada runt på samma rundor. Förutom på helgerna då, när jag är ledig och lediga dagar mitt i veckan. Han har liksom lufsat 8 meter bakom oss när han har haft rullkoppel. Men gått bredvid när han har varit lös och ledig. Men ändå inte haft det där riktiga goet som innan.
Men nu när han har fått använda hjärnan igen så har han blivit piggare. Skööönt. Trodde nästan att han var sjuk på något vis. Tack och lov inte! Vet inte vad jag hade gjort då. Hemska tanke.

I alla fall, allmänlydnad i går igen. Superroligt!! Han kan mycket redan lille Mille. Men vissa saker behöver man ändå öva på. Men något han inte kunde innan var filten. Filten är till för att hunden ska få vara i fred för andra hundar, ungar , vuxna..u name it. En trygg plats. Jag fick klickat in honom i går att han skulle ligga på filten. Längre kom vi inte. I dag har vi övat på att ligga kvar när jag går i väg. Det går också bra. Vill nog öva på det lite till innan jag ger kommando *filten*. Bättre att öva tills han fattar än att kunna halvdant. Det är roligt att träna hund!

Ledig helg. Åhh vad skönt! Slutar redan 13:00 på fredag. Som jag längtar till mina lediga dagar. Det tar tid att sudda ut 16 år som man har varit hemma med gossen. Om det någonsin går. Vi hade det bra, jag och gossen här hemma. Vi var som ett mindre företag med alla doctors appointments och möten om ditten och datten. Men bäst av allt var när vi var tillsammans, alla i familjen.

Peace/Sussa.

Sååå roligt..

..vi har haft det Mille och jag. Vi har varit på allmänlydnad i kväll. Först ville Mille hem, men det vill han alltid i början. Sen när han fattade vad vi skulle göra där, då var det helt annat ljud. Eller inget ljud alls då. Hahaha. Men det är så roligt att träna hund med andra. Så roligt. Nu är han trött som bara den. Och jag är mest irriterad över att vi bara kan gå 2 gånger till för att jag jobbar kväll de flesta tisdagar. :(

I morgon ska jag på föreläsning om demens. Älskar föreläsningar. Dessutom gör det mig ännu mer sugen på att lära mig mer om demens och faktiskt, viljan att sätta mig i skolbänken igen. Funderar på att söka ett annat jobb som dessutom är en fast anställning.
Arrgh! alla dessa funderingar.

Lilltjejen var med på handbollscup mellan de olika skolorna i kommunen. De kom fyra och fick ett par strumpor från intersport.. som är för vuxna. Kul. Mannen fick dem.

Peace/Sussa.

Vilken härlig dag vi har haft...

...lilltjejen, mannen, Mille och jag. Vi körde till Kristianstad och gick på Naturum, vattenriket. Vi började med att gå en 6 km lång runda som heter Linnèrundan. Många olika underlag och vädret var härligt. Inte full sol men heller inte helt mulet. Skönt. Inne på Naturum handlade det mycket om kretslopp ovan och under vatten. Man kunde gå in i ett slags rum där det kändes som om att man först åkte helikopter sedan gick det över i motorbåt för att till sist gå ner i en u-båt. Och känslan när allt vibrerade och skakade gjorde att man trodde att allt var på riktigt. Dessutom fick man titta på en film samtidigt vilket också stärkte intrycken. Häftigt! Perfekt ställe att åka på utflykt till då lilltjejen är intresserad av allt som handlar om djur och natur.

 En gla' unge..som alltid.

 "Kom nu matte!"

 Utkikstorn

 Magiskt?

 "Kom då Mille"

 En del broar fanns det.

 Lillöfästning i miniatyr.

 Mina tre mest älskade i världen...fattas bara stortjejen.

Älskar att gå på sådana här "broar".

 Den slagne hjälten. Snarkar gör han med!



En trött Mille. Först vandra och sen träffa "småungar" som Balthazar. Vilket var ett kärt möte ändå. Två stora, goa björnar. Lugna och fina inomhus. Utomhus ville Balle busa men Mille gick undan. Till slut hade Balle "tiggt" så mycket att Mille körde ett par race med Balle i trädgården. Men sen fick det vara slut! hahaha. Vi var alla överens om att det såg härligt ut med att ha två av dessa nallebjörnar. (Vi har varsin)
Balthazar är stor redan nu och han kommer att bli en väldigt stor och fin bernerhane när han är fullväxt.Redan nu är han nog i alla fall 2 cm högre än Mille. Han är 9 mån . Finfin gosse är han. Vi fick gott kaffe/te/juice och gofika. Glömde tiden men hann hem till stortjejen som blivit 22 år just i dag! Hipp hipp hurra!!!!

Till Balles matte: glöm inte klickerträningen som jag visade dig;) hahaha

Peace/Sussa

Mille och jag började dagen med..

.. en lååång morgonpromenad i strålande sol och hög frisk luft. Lyssnandes på Mannheimer och Tengby i öronen. Mille gick lös hela promenaden. Vi gick längs vägar, korsade vägar och träffade hundar och människor. Men han bara lufsade bredvid mig som om han aldrig gjort annat. Mannen jobbar och lilltjejen sover hos en kompis. I går hade hon själv en annan kompis här på övernattning. När vi kom hem höststädade vi trädgården, Mille och jag. Snart blir det lite städning inomhus men jag måste få vila 5 minuter först. Jag älskar tystnaden. Då mitt jobb innebär mycket ljud och upprepningar så älskar jag tystnaden ännu mer.

Peace/Sussa

Jag skulle vilja...

..berätta av mig till någon. Förutom för mannen (mannen vet redan). Jag skulle bara vilja få ur mig det ofattbara jag tänker på just nu. Visserligen bara spekulationer i mitt egna huvud. Men om det är sant, då går jorden under. Och jag kommer aldrig att bli mig själv igen. Samtidigt som att, om jag säger det högt till någon annan, så är det sant?! Och det vill jag inte...att det ska vara sant...


Peace/Sussa.

Skogen...

..där jag trivs bäst. Tog med mannen och lilltjejen, fast det var lite knorr från deras sida i början. Men när väl knorret tystnat blev det bra ändå. Fast vi vandrade bara i ca en timme, vilket är för lite enligt mig och Mille. Men vi får ju anpassa oss när det är andra med. Lite bilder i alla fall.

 Doftar gott!

 "Jag hänger med här"

 "Kom lilltjejen! Vi springer till matte"

 "Jag kommer!"

 Trollskogen.

Finaste vovven.

Fick tillbaka min magkatarr i går. Var inte roligt. Efter gossens död har jag blivit mindre stresstålig. Jag försöker att leva i nuet och inte oroa mig för framtiden. Men ibland är det så himla svårt att undvika det. Att undra och fundera om allt.

Peace/Sussa.

After work..

..har jag varit på en gång med mitt nya jobb. Det var trevligt, det var det. Jag skrattade mycket. Inget fel i att *afterworka* inte alls. Vad jag tänker på är vad som sker på arbetsplatsen och kommunikationen där, mellan kollegor. Blir man sugen på att afterworka när man blir utskälld av en annan kollega? Nej. Det hände den tjejen som jag jobbar mest med. Först blir hon utskälld för att sedan i nästa sekund (nåja) blir tillfrågad om hon skulle med på after work. Vilken dubbelmoral är inte det? Och hur kul är det att sitta på after work med en kollega som man har blivit utskälld av förut? Tydligen så har hon det. Innan jag började där. Var finns logiken i att man ska *bonda* på after work men inte på jobbet, där jag kan tycka att det är viktigt att man drivs åt samma mål? Jag fattar det inte. Säger man förlåt sedan för att man brusade upp utan orsak? Nej. Då ska det fjäskas och pratas gulligt. Ja jisses. Så mycket självinsikt måste man väl ändå ha när man är 50+ att man kan be om ursäkt för att man brusade upp innan. Dessutom, kan man kalla det after work om man bara bjuder in hälften av arbetslaget? Vilka är reglerna för den här sortens sammankomst? Jag är lyckligt ovetande. Men det finns ju faktiskt dem som tar illa upp av att inte bli inbjuden. Man hinner tänka mycket när man går upp 6 på morgonen. ;) Jag trivs med mina kollegor och mina godingar. Men jag gillar inte hysch-hysch och kanske ser jag mig om efter ett annat jobb. Där vi arbetar för samma mål. Men var finns det?

Vackert väder och jag ska ge mig ut i skogen med Mille. Peace at last.

Peace/Sussa

Bortskämd? Nää vill bara att ..

..hon ska ha det så bra som möjligt hos oss. Vårt nyaste tillskott, Sötnosen, har fått en lounge att hänga i också.

Hon har också fått lite nya leksaker och stegar för en så bra miljö som möjligt.

Hon ser rätt så nöjd ut där hon sitter.

I natt har hon sprungit som en dåre mellan *husen*. Bitit på galler och nafsat på träsakerna. Såklart var det bara jag som hörde henne. Trots att Sötnosen är parkerad i lilltjejens rum så sov lilltjejen som en stock. Tänk om man hade den egenheten...att kunna sova i all sorts ljud och ljus.

Peace/Sussa

Vad blir det för..

..mat? Är en ofta återkommande fråga i vårt hushåll. Alla har lika dålig fantasi. Fantasin tog slut när gossen dog. Energin till att göra god mat från grunden likaså. I dag har vi provat första måltiden från Linas matkasse. Supergott!! Rödspätta med philadelphiaost och dillfyllning med potatismos och haricoverts. Den får betyg 5 av 5 möjliga. I morgon ska vi ha vegetariskt, "mild mexikansk kikärtsgryta med ris", kan ju säga med en gång att mannen inte är så begeistrad över den middagen. Jag äter gärna vegetariskt. Så det ska bli spännande att prova. Så enkelt. Alla varor hem till dörren. Betalning sker automatiskt 2 dagar efter. Inget "klydd" som skåningarna säger. (Jag är inte bördig från Skåne, jag bara bor här). Dessutom behöver man inte tänka på vad man ska ha till middag. Recept finns med i kassen så vem som helst kan följa receptet och lyckas. Eftersom det är vår första prov-vecka kostar det bara 499 riksdaler. Men från nästa omgång kostar det 799 riksdaler vilket jag inte tycker är så knivigt det heller. För ska jag vara ärlig (och det ska man ju) så går det löst på runt 300 riksdaler varenda gång jag handlar. Matkassen kommer varannan vecka vilket i sig är bra. Då kan man *försöka* göra en egen veckomatsedel sin egen vecka. Vi får se hur det blir med den saken;)

I dag tog Mille och jag en tur till mitt jobb och visade upp honom där. Det blev lycka hos flera av mina godingar. Han är en försiktig hund när det kommer till nya människor. Med godingarna var det inga problem men kommer det fram någon som är för framfusig så gillar han det inte alls. Vi stannade en stund och pratade. En av godingarna säger: titta, det är älsklingen. Jo säger min kollega, det är Sussas hund. Nää säger godingen, ser du inte att hon (jag) är hans älskling?! Han sitter och tittar på henne hela tiden. Säga vad man vill om demens och diverse hjärnsjukdomar. Men ibland blir kommentarerna klockrena!

Sötnosen har blivit tam och gosig. Provade att klicka in henne men ljudet var för högt så hon sprang in i boet och gömde sig. Haha. Så gick det med den klickerträningen! Men go är hon, väldigt trevligt husdjur. Det trodde jag faktiskt inte. Roligare än kaninen tycker jag nog. En nackdel bara, runt 20:00 så börjar hon att springa i hamsterhjulet varenda kväll. Jag plockar ut det när jag går och lägger mig. Då går hon in i boet och lägger sig. Så något har jag lärt henne i alla fall. Att småungar inte ska var ute och ränna om nätterna!

Jag har njutit av min ledighet i dag och tänk! jag är banne mig ledig i morgon med! Ut i skogen med Mille, det är vad jag ska göra!

Peace/Sussa

Denne goe killen har fyllt..

..3 år!

Han kom till oss i en tid när vi behövde honom som mest. Han har verkligen uppfyllt sin verkan. Han är följsam och snäll. Jo, vi har gått många kurser från valp till miljölydnad. Om några veckor ska vi ge oss på allmänlydnad. Det ska bli roligt, Mille tycker mycket om att träna. Liten var han, minst i kullen på 5 syskon. Men han var menad åt oss. Någon annan valp hade blivit helt fel. Konstigt, han är lik oss, lugn, snäll och gör inte mycket väsen av sig. Tycker om bus när det är dags för bus. Han tycker om alla i familjen...men matte smäller nog ändå högst. Jo, sådan är han.

6 veckor gammal

Denne glada hund gör människor glada vart han än kommer. Min moster från Spanien ville ta med honom hem till Spanien för att han var som hon sa *bonita* och lydig.
Tji fick hon! Hahaha.

Jag hoppas innerligt att vi får ha honom tills han blir i alla fall minst 10 år.

Peace/Sussa

Här är hon..

..den lilla Sötnosen.

Hon bor fint också..

Det är inte alla som kan flytta in i ett två-våningshus så där meddetsamma man flyttar hemifrån.
När vi städade till henne i dag så fick hon vara i en hamsterboll på golvet. Som hon sprang rundor! Mille bara tittade på henne och gick sen och lade sig. Han är supercool den hunden.

Peace/Sussa

Spanjorerna kom, såg och..

..segrade! Tror nästan att jag skrattade i 8 timmar i sträck. Förutom när jag stoppade något i munnen som lunch eller dylikt. Vi såg Ikea och körde igenom Malmö. Hann aldrig till hamnen då en styck lilltjej skulle vara hemma klockan 16. Men de var nöjda ändå, och trötta.

Vi har blivit med dvärghamster. En Sötnos. Lilltjejen fick mycket pengar på sin födelsedag + att hon sålde sitt pippi-hus med tillhörande figurer och möbler. Hon ville ha en hamster och jag kan ju inte säga nej, jag är ju djurtokig, på riktigt, så gammal som jag är. Vi körde till zoogiganten utanför Lomma. Egentligen hade hon siktat in sig på en vanlig normalstor hamster. Men det fanns inga, först ville hon inte ha en dvärghamster men så plockade tjejen i affären upp den sötaste saken i världen. Färgen kallas för blå men är gråaktig. Åh vad hon var söt! Dessutom hade lilltjejen tänkt en hane. Men hon smälte för den lilla sötnosen. Så det blev en dvärghamster istället för en vanlig och en hona istället för en hane. Tänk vad *fel* kan bli så rätt! Jag tyckte att hon skulle heta Busan för innan vi hann ut ur affären så hade hon tuggat sönder papplådan hon var i och fick sätta henne i en ny. Tur att vi var kvar i affären. Men sötnosen fick namnet Sötnos. Jag ska kalla henne för Busan i smyg när lilltjejen inte hör. Bilder kommer senare. Hon sover nu och ska få vara i fred för att bekanta sig med sitt nya bo en dag eller två. Men sen ska hon pillas med för att göras så tam som möjligt.

Peace/Sussa

Hua, tandläkartid i dag..

..för lilltjejen! Inga hål, tack och lov. I bilen dit så hade hon en önskan om att få inlagt fler låtar på sin MP3 hon fick i födelsedagspresent. Låtarna hon ville ha var från The Ark, hur ska ungen bli när mamma lyssnar på dem jämt? I alla fall, frågade vilka hon ville ha, då sa hon " den där, där dom sjunger om bacon i". Bacon? Jaa, "words I like to bacon, lalalala bacon" Som vi skrattade stortjejen och jag. Lilla gumman dom sjunger inte bacon, dom sjunger break them! Då skrattade lilltjejen med. Låten hon menade var ju The worrying kind. Det är härligt med ungar.

Ledig dag i dag, jobbar helgen. Som tur är bara lör-sön. Ledig på måndag igen, då går det an att jobba helg när man är ledig både fredag och måndag.

På måndag får jag långväga besök från Spanien. Tre spanjorer kommer och våldgästar mig över dagen, två från Spanien och en som är bosatt här i Sverige. Sicket liv det kommer att bli. Jag har redan fått önskningar på vad de här spanjorerna vill se. Hör och häpna IKEA! Sen vill den ene spanjoren se hamnen i Malmö också då han är en gammal hamnarbetare och fortfarande intresserad av utländska hamnar. En av spanjorerna känner jag väl. Det är min mamma. Jooo jag är en blandras och inte av vilka nationaliteter som helst. Pappa från Finland och mamma från Spanien. Född och uppvuxen i Sverige (förutom för 6 år i England). Spanjorerna som kommer är min moster och hennes man. Jag har inte träffat dem på ummm 30 år tror jag. Pratat i telefon men inte träffat. Det ska bli roligt att träffa dem igen.

Peace/Sussa

Yes, yes, YES..

..fick semester på fredag och blir ledig i hela 5 dagar. Nja, ledig och ledig men behöver inte köra till jobbet i alla fall. Det blir intensivt, har planerat in träff med arbetskamrater, storstädning, födelsedagshandling, planera poolparty och såklart gå med Mille i skogen.
Det ska nog hinnas med. Mest längtar jag efter skogspromenaderna, känns som om jag behöver det väldigt mycket nu. Tystnaden.

Saknaden
När min man och jag går på våra vanliga promenader med Mille så dryftar vi allt som behöver dryftas. Vem som kan göra vad pga vem som jobbar eller inte. Men vi dryftar oxå om gossen. Härom kvällen pratade vi om saknaden och sorgen efter honom.

Det sägs att första året är det svåraste, med första födelsedagen, jul, nyår etc. Men vi var överens om att så är inte fallet, inte för oss. Första året går man omkring som i en dimma och man gör det man måste på ren automatik. Jag kommer egentligen inte ihåg alls vad jag gjorde första året efter gossens död, mer än att jag tog datorkörkort och läste in gymnasiematte. Och såklart köpte Mille. Men allt annat är som en morgondimma man kör igenom. Jag har fyllt mina *hål* med att studera. Hur jag klarade av det vet jag inte. Men jag är duktig på att skjuta undan saker som gör ont och koncentrera mig på det som är viktigt i nuet. Vilket leder oss till det tredje året som vi är inne på nu. Både min man och jag bär på en tyngd som inte släpper. Vi visar det aldrig utåt till andra. ´Men vi bär, herregud som vi bär. Vårt tredje år utan gossen är klart det svåraste. För min del är det nog att jag inte har fått tid att sörja ordentligt. Jag hoppade på utbildningar med en gång för att få ett jobb så fort som möjligt. Eftersom jag har varit hemma med gossen i 16 år så var min utbildning förlegad om man säger så. Kanske var oxå att utbilda sig en sätt att komma i från sorgen och saknaden. Samtidigt en plikt i att få jobb och hjälpa till att försörja familjen. Jag är väldigt plikttrogen. För mycket i bland. Tyngden i våra kroppar yttrar sig i att vi är så förbenat trötta. Inte att vi vill sova. Utan det är en trötthet som inte går över. Man kan nog kalla det för en mild depression. Just nu känner jag i alla fall att jag skulle vilja vara ledig i en hel månad för att läka mig själv. Bara vara. Inga måsten. Men livet är tyvärr inte så. Man måste gå vidare och försöka hitta sin nya tillvaro. Vilket inte alltid är det lättaste.

Peace/Sussa

Jag är allt lite konstig jag..

.. , jag hatar att se sport på tv men när det är sportradio så kan jag lyssna på det! Vet inte vad jag skulle göra utan radio.

I dag var Mille och jag och *lekte* med några kompisar. Hundarna verkade uppriktigt lyckliga över att se varandra igen. Fast det har gått nästan ett helt år sen sist. Vart tog det året vägen kan man undra. Men nu får det bli skärpning med att fortsätta hålla kontakten.

Den här tjejen har hundvärldens vackraste ögon. Varma som svart sammet.

Goa Selma.

Doris är snabb som en vessla, finns nog ingen som är så smidig som hon.

Kloka Alma, så vis och den som säger till när *ungdomarna* blir för vilda.

Låg i mitt knä och kelade mest hela tiden medan vi var där.

Nallen och vesslan.

Ser värre ut än vad det är. Mille lät tjejerna *bråka* utan att lägga sig i.

"Fasen vad varm jag blev av att jaga Doris, kommer ju inte i fatt henne ändå."

Pustar ut efter språngmarschen.

Så skönt att ha varit ledig i dag och att ha tillbringat förmiddagen hos vännen. Jobbar i morgon och sen ledig denna helgen. Verkar som om jag får semester nästa fredag. Då blir jag ledig hela 5 dagar. WOOHOO!!