Så har jag äntligen..

.. börjat att skriva om Dan, på hans alldeles egna hemsida. Kan hända att det blir lite mindre skrivet här än vanligtvis.

Uppdatering Mille: han haltar inte lika mycket i dag. Lill-tjejen och han har busat lite med bollen oxå. Det är lättare för honom att komma upp och lägga sig i soffan och sängen.

Peace/Sussa.

Jag borde väl egentligen...

... försöka skriva något här. Vad har man annars en blogg till liksom? Men alla tankar och ord fastnar i huvudet. De vill inte sättas på pränt. Fast att jag har mycket att berätta så vill dem inte ut. Typiskt mig, Sussa i ett nötskal. Sluten som en mussla om mina innersta tankar. Känner mig som Nalle Puh, "tänk, tänk tänk". Många tankar om att skapa en sida om gossen. Jag hade en förut men tog bort den då jag satt klistrad vid den och läste om honom varje dag och sjönk ännu längre ner i sorgen. Men nu känner jag att alla borde veta om honom. Kanske som ett avslut för sorgen och saknaden. Jag vet inte förrän jag har provat. Och jag tycker att man ska prova och sen se hur det går.
Ja jädrar, jag gör det!!


Peace/Sussa.

Sankta Lucia..

..var ingen mindre än min egen lilltjej!  Denna lilla tjej, som 2 tjejer i klassen sa till henne " är kortast och har kortast hår, kan inte vara lucia" (jo, en del barn är elaka). Men hon svarade bara att det kan man visst det. Och vilken lucia hon var sen. Med denna stora smideskrona på hennes lilla huvud med levande ljus tillika, så skötte hon sin uppgift med bravur och levererade en dikt högt och tydligt utan att staka sig. En av klasskompisarnas mamma kom fram till mig och tyckte att lilltjejen hade varit fantastisk. Hennes egna ord var att hon var imponerad av att hon kunde hålla denna tunga krona på huvudet hela tiden. Som dessutom skaver utav bara h-vete oxå.
Jag är så stolt över min lilltjej. När hon kom in i idrottshallen så började jag nästan gråta. Ja va fasen, jag snyftade till och fick skärpa till mig för det skulle ju bli bilder oxå, och helst bra bilder. Nu blev det som det blev med den saken. Men någon bild ska jag väl kunna ge er.

Tyvärr jobbar jag kväll och får inte träffa henne förrän i morgon bitti, då hon sover när jag kommer hem. Jag vill ju höra allt om dagen i dag. Hur hon kände det efteråt, för innan var hon inte så nervös. Bara över att kronan gjorde ont att ha på sig. Men det tar vi igen i morgon. Då ska vi baka lussebullar för hela slanten på eftermiddagen och prata om i dag.

Peace/Sussa.

Lite av varje men inte så himla..

..livsnödvändigt eller ens intressant för andra. Börjar med lite bilder på Sötnosen. Hon ÄR verkligen en sötnos. Tam till tusen. Även om hon sover i sin koja när man tittar till henne så kikar hon ut us kojan och kommer fram till buren.

Då ser hon ut så här:

"Släääpp ut mig! Nu genast!"

"Äh, jag fixar det själv."

"Tack! En liten gångbro är inte så dumt."

Mille och jag har avslutat en kurs i allmänlydnad. Vi fick fint diplom. Roligt har vi haft och jag kan inte tänka mig något roligare än att gå kurs. Vi har gått mååånga kurser Mille och jag´. Han är rätt så väluppfostrad och en välbalanserad hund. Hans lugn, lugnar energiska och stressade hundar. Jag är jättenöjd med hur han har blivit. Träningsmetoden vi har använt oss av är klickerträning med mjuka metoder. Jag kan inte tänka mig någon annan träningsform. Inga ryck i halsen, inga *kickar* i sidan på hunden och absolut inga hot. Jag vet att han litar på mig till 100 % och jag litar på honom till 95%, han är dock ett djur, dessutom ett rovdjur. Den som säger att de litar på sin hund till 100 %, lever nog lite uppe i bland molnen.

Lite julklappshandling har hunnits med. Veckorna går så fort och jag känner att själen inte hinner med. Behovet av en andningspaus ter sig mer behövligt för var dag som går. Det är det här att det fattas en att handla julklappar till. Den känslan är fortfarande övermäktig... och jag kan fortfarande inte se filmer som gossen älskade.

Peace/Sussa.