Nä hörni...

..jag tror jag tar en bloggpaus på obestämd tid :)

"See ya later alligator, in a while crocodile"

Peace/Sussa.

Ibland snyftar det till...

i bröstet på mig när jag hör en viss låt på radion när jag kör bil. En låt som vilken annan som helst, men som påminner mig om gossen. Då gråter jag. Jag har lärt mig att släppa ut gråten med en gång annars känner man sig olycklig hela dagen. Saknaden av ett älskat barn kommer aldrig att gå över. Den bara finns där och följer med vart man än i världen vänder sig. Man blir ständigt påmind om att gossen inte finns längre. Som med alla helgona helgen. Kör förbi kyrkogården och ser alla tända ljus och lyktor. Och det är vackert...mycket vackert. För en liten sekund, tills man saknar och saknaden växer sig stor inuti bröstet och sprider sig till en stor klump som sätter sig i halsen. Man kan knappt andas, så ont den gör, saknaden. Ögonen spränger av saknaden-tårar och gör riktigt ont innan de till slut faller ner över kinderna som en befrielse. Saknaden gör mindre ont i halsen och man kan andas ordentligt igen. Men jag gråter, som jag gråter efter en älskad gosse.

 

Peace/Sussa.

Milton mår bra...

..men saknar att gå sina låååååånga rundor. Så länge han går på dunderkuren är han förbjuden att gå långt. Han får bara gå här hemma. Suck. Vi saknar skogen lika mycket han och jag. Men vi kan säkert gå den lilla rundan i skogen här i närheten. 3 veckor ska han få antibiotika. Jag duschade honom i går och såg hur smal han har blivit. Pälsen förvillar mycket. Han har dessutom en päls som knappt någon annan berner har. Fluffig och långhårig. Snyggade till honom med lite klippning i går oxå. Byxorna behövde trimmas och kragen, ack denna stora krage med päls. Trimmade även frambenen från onödig päls. I dag är han lockig och vacker. Älskade Mille.

När jag ändå var i gång så duschade jag Milou oxå, vilken skillnad. Han har ju ingen päls jämfört med nallebjörnen. Så snabbt det gick. Blöta, schamponera och skölj. 10 minuter på sin höld, nåja 15 då. Haha. Sen frös han lille bebisen och fick ligga under värmefilten med stortjejen och somnade där. Förresten så somnade de båda två. Skönt att vara hemma hos mamma ibland.

Peace/Sussa

Var ska jag börja..

.. proverna har kommit tillbaka. Milton har väldigt höga halter av fästingsjukdomen anaplasma (fd erlichia). Nu ska han få en dunderkur av antibiotika i 20 dagar. Hunden ter sig inte sjuk ett endaste dugg. Tvärtom. Sprallig och valpig till tusen. Gör små hyss och busar med Milou. Alla symtom som han har med viktnedgång, lite höga njurvärden och sina bleka slemhinnor kan tyda på anaplasman.  Anaplasman kan simulera andra "sjukdomar" för att inte hittas. Men de hittade den till slut.
Vad betyder det här då? Kommer han att få några "men"? Det är olika från hund till hund. En del blir jättedåliga och en del bara far sjukdomen förbi. Så vi får vänta och se.
Eftersom Mille inte på något vis visat att han mår dåligt så hoppas vi såklart att han får fortsätta må bra. Även om antibiotikan kan ställa till det för honom oxå. Anaplasman kan också utvecklas till en kronisk sjukdom och komma i skov. Men det håller vi alla tummar och tår för att den inte gör.

En gladare hund får man leta efter. Njaa...

.. den här är rätt så glad också.

Peace/Sussa.

Rövarkulan eller...

Rövarekulan som jag säger. Vet inte varför men så är det. I alla fall. Lilltjejen, boysen och jag har varit i Rövarekulan och gått i dag i det superduperfina vädret.
Vi försökte oxå hitta musslor i ån men dem var borta. Kanske inte musselsäsong, vad vet jag :) Men vi såg små små pyttesmå fiskar. Milou fick prova på att doppa tassarna i en å för första gången. Den valpen är inte rädd eller osäker för mycket. Han bara plumsa i med en gång. Han har ju dock en bra förebild, Milton. Just nu dyrkar Milou marken Milton går på och Milton låter Milou hållas. Ja vad vore min blogg utan några bilder....

 Men kom nu då!! Vi ska till skogen.

 Vackert.

 På väg in i trollskogen.

 Fin.

 Fina boys.

 "Jag är modig jag".

 "Ska man upp på den här?"

 "Provar väl då"

 Får åka lite väska, är ju inte så stor ännu.

 "Musslor, vart är ni?"

 Påfyllning av energi är bra efter lite strapatser.

"Nä du matte, nu är jag helt slut, jag får krypa upp i ditt knä och sova lite, vaaa!?"

Härligt väder och en härlig skogstur som inte var så lång. Men mycket intryck för en liten valp. Men han är så go den lille parveln. Lugn och trygg. Somnar var som helst.
Attans vad man blir trött och go efter en tur i skogen. Inte bara kroppen utan det är en lisa för själen också.

Peace/Sussa.

Vilken bra uppfinning...

 

 

..varför kommer man inte själv på sådana? Milou åker väska och Mille travar bredvid. Det är ett måste när man är hemma själv och Mille ska ut på långrunda. Milou misstycker inte ett dugg. Är ju superskönt att åka väska. Dessutom får man ju lite godis då och då. Träningen går framåt med Milou, han kan nu sitt och ligg. Bra på ögonkontakt. Han är bra mycket ivrigare än Mille var i samma ålder. Men det går och det är ju huvudsaken. Hundskolan vi går på är bra, instruktören har inga stora grupper, vilket jag tycker är underbart. Max 5 deltagare har hon i gruppen. Vilket gör att instruktören har tid med alla och en var.

 

Sedan Mille fått gå på levaxin för sin sköldkörtelrubbning så har han faktiskt blivit piggare. Han och Balthazar sprang som två kalvar på grönbete i Fulltoftaskogen förra torsdagen. Härligt att se två stora härliga bernervovvar busa runt med varandra. Bilder kommer senare (hint, hint Balthazars matte ;). Glömde kameran som vanligt. Det är en jäkla tur att jag kommer ihåg mig själv. Haha

 

 

 

Peace/Sussa.

Mille visar Milou..

..fåren i dag.

                                    "Gör så här grabben, så stannar dem kvar"

                                    "Menar du så här? "

                                   "Spigget" hjälper till att städa medans...

                                    Mille ligger och slappar. Han kunde inte bry sig mer.

De nya blodproverna har kommit tillbaka och visar ingen förändring. Inget på urinprovet heller. Eller som vetten sa. Det är snarare en förbättring. Suck. Mille har gått ner i vikt igen, 600 g på en vecka. Varför är det ingen som vet. Jag kan inte ge dem något att gå på. Han är ju som vanligt. Allt är som vanligt. Nya sköldkörtelprover ska tas om 10 dagar, ska lämna nya njurprover oxå. Min "lille" Millebille.

Roliga saker händer på söndag! Dags för lilltjejen och Milou att börja på valpkursen.
Då det inte gick att gå på den hundskolan jag ville gå på så valde vi Björkhaga hundskola.http://www.bjorkhagahundar.se I går var mannen och lilltjejen på teorikurs.
Hahaha, min man på teorikurs på hundskola...jaa vad gör man inte för barnen. Han är ju sååå intresserad av att träna hund.Not. Men de hade haft jättetrevligt och tiden bara sprang i väg. Jag jobbade kväll som vanligt. Det enda jag inte gillar med mitt jobb. Kvällsturerna och vissa helgturer med delad tur.

Peace/Sussa.

Vi trängs i hörnsoffan...

..på den lilla delen. Det heter ju som bekant, har man hjärterum, så finns det stjärterum.

Mellan mina ben ligger de, raringar som jag inte kan vara utan.
Milou närmast och Mille med huvudet på armstödet längst bort.
Vet i katten hur vi får plats, varmt och gott är det i alla fall. Skönt
för mig som alltid fryser.

Jag är så glad för dessa två. Milou passar verkligen in i vår familj. Skulle inte kunna vara utan honom nu, det lilla spigget(kärleksfullt sagt). Sista dagen på minisemestern i morgon. Men det har inte varit en avslappnad semester. Mycket har hänt denna veckan och det tär på mig som mamma och djurägare. Nu skulle jag behöva en minisemester till. En semester från semestern.

 

 

 

Peace/Sussa



Nästa skogen, skogen nästa..

David och Goliat

..för Milou. Vi fortsätter vår socialisering av Milou. Mille visade Milou skogen. Den var ju lite scary men efter bara några minuter så var den oxå ok. Milou har en stor trygghet i Mille. Inte bara storleksmässigt.

Det är härligt i skogen.

 

Lite frusen är han, bebisen.

 

"Vad tittar du på Goliat?"

Smakar på Milles ben

"Jag lovar att sköta mig!"

Han är allt bra vacker våran Mille. 4 år i dag!!

 

 

 

Peace/Sussa

 

 

 



Tala om att få socialträning..

Kompisar

..gratis. I dag bar det i väg till Malmö djursjukhus med Mille. Ultraljudsröntgen på njurar var ett måste sa vetten på Cityveterinärerna. Då de bara har ultraljudsvetten där en gång i månaden (och han hade precis varit där) så bokade vi röntgen i Malmö. Som ni förstår så visade proverna lite förhöjd halt av keratinin i njurarna och dessutom producerar Mille för lite sköldkörtelhormon. Sköldkörteln oroar mig inte. Det finns medicin för det. Men njurarna...ville inte ens tänka på det. I alla fall, själva organen var fina visade ingenting. Men sjukdom kan sätta sig i vävnaderna på njuren. Så Mille fick lämna nytt blod till nya prover. Vetten looovade att ringa så fort dem var färdiga. Ja kors. Väntan har varit lång tills det blev tisdag. Klump i halsen, klump i magen. Slappnade av i dag när röntgen var färdig och prata med vetten. Mille får göra allt vi brukar göra. Klättra i berg, gå långa promenader. Så hoppas att om det nu ska vara något, att det går att åtgärda med foder som är anpassat till känsliga njurar. Milou och stor-tjejen var med. Tack och lov. Hade inte kunnat sitta där i väntrummet alldeles själv. Mille betyder så otroligt mycket för mig. Han är en del av mitt väsen. Tror nog att jag betyder lika mycket för honom. Mammas hund. Precis som Milou börjar att bli. Så nu kan vi sätta besök på djursjukhus på socialiseringslistan för Milou. Duktig i bilen är han med. Lägger sig till ro och somnar.

Peace/Sussa.

Den lille ganstern...

..är så himla mysig. Kärt barn har många namn heter det ju som bekant. Milou, terroristen, pissesorken, gangstern, mysingen är bara några för att nämna några.
Här socialiseras det för fullt.

• följt med ut med Mille i den stora världen
• åkt bil x-antal gånger
• varit i djuraffären
• gått i stan
• tittat på tåg
• varit hemma själv m. Mille när husse gick till tvättstugan
• följt m. och kasta sopor i sopstationen
• följt m. till tvättstugan
• träffat olika storlekar på människor
• blivit inklickad och duktig på kontakt
• varit på mitt jobb och träffat mina godingar

Så visst har vi haft att göra. Och nu har jag semester en vecka och ska visa honom mer miljöer. Han tycker mycket om att ligga i mitt knä och snusa. På morgonen när han har varit ute första omgången så får han ligga i vår säng och sova vidare. Han är så himla gosig. Annars ligger han i sin korg bredvid sängen på min sida. Mille leker med honom och i går drog dem i varsin ände av Milous kanin. Det slutade med att Milou hängde i luften. Mille är ju ingen liten hund. Matte räddade honom. Haha. Milou är duktig på det sociala samspelet mellan hundar. Morrar Mille åt honom så slutar han meddetsamma. Bra där! Biter gör han inte mer än någon annan valp. Han har redan lärt sig att man biter inte matte. Precis som Mille. Mille har nog hjälpt till där. För Milou nafsade efter mina tår och så får man ju inte göra på matte tycker Mille. Så han sa till Milou på skarpen och Milou underkastade sig med en gång. Sen dess rör han inte mina tår. Stackars lilltjejens tår är dock i farozonen. Men det går över.

Vår lille Sötnos har gått hädan. Mannen min hittade henne död i sin sovkoja i buren i förrgår morse. Lilltjejen blev förtvivlad.

R.I.P

 

Min vän har beslutat sig för att driva egen hundskola och har nu slutat som instruktör på Bonizas hundskola. Anmäl er till Lottas hundskola om ni vill gå hundkurser med positiva metoder (inget ryck och slit eller hot) och du får en vän för livet i din hund.
Klicka er vidare till hennes hemsida: www.l8s.n.nu och se vad hon har att erbjuda. Jag lovar, ni kommer inte att bli besvikna. Jag har själv gått där och se så fin Mille är;) Milou ska oxå gå där.

Peace/Sussa



Lugnt och skönt..

.. i det lilla hemmet. Mannen och Mille sover i sängen. Mille är bästa sovkompisen när man har jobbat natt. Milou snusar i sin korg. Bara jag är vaken. Har bakat en tigerkaka och väntar på att en vän ska komma och äta den med mig. Tvättmaskinen surrar i bakgrunden. Det blåser och regnar utanför. Men här inne är det mysigt med smålampor tända lite varstans. Och tystnaden...jag älskar den.


Peace/Sussa.

Min Milleplutt...

..fick med beröm godkänt av vetten. Hon sa: hade jag inte vetat om hans viktminskning så hade jag bedömt honom som en frisk och aktiv hund med lite undervikt. Mycket väluppfostrad oxå. Nu är blodprov tagna och antibiotika utskriven för hans inflammation i huden. Sen får vi göra vid hans tänder oxå. Fast att jag har skrapat och rensat så har han tandsten som måste bort under bedövning. Men vetten sa en sak i taget. Nu ska man våndas i en vecka innan vi får svar på proverna. Sen skulle vi oxå ge honom så mycket mat han orkar men inte så att han blir dålig i magen. Klumpen i magen har försvunnit och jag tror inte att han är särskilt sjuk.
Mille bjuder in lille Milou till lek nu och han har anpassat sig till lillskiten. Milou å sin sida följer Mille hack i häl, nu när han äntligen får. Milou växer så det knakar och känns inte så pyttig längre.

Han gillar att ligga i "mammas" knä och sova.

Som nu när jag sitter vid datorn och knappar.

Det är mysigt med en liten hund oxå. Trots att jag alltid har föredragit stora hundar. Men Milou är en robust liten hund. Han tål det mesta.


Peace/Sussa.

I morgon har vi..

.. haft Milou en hel vecka. Han äter som en häst. Går på upptåg. Gräver lite i trädgården. Gosar myyycket! 9 av10 ggr säger han till att han behöver gå ut. Han har kissat utanför tomten när vi har haft koppelträning. Ni med hundar vet varför det är superviktigt! När vi lägger oss för natten så bär jag in hans korg och sätter den bredvid min sida av sängen. Han går upp och lägger sig i den meddetsamma. Inget spring under natten, han sover bra. Vaknar han säger han till att han behöver gå ut.

Han kan banne mig sova var som helst.

I dag började jag med klickerträningen och klickade in honom. Han fattade meddetsamma. Likaså att man måste sitta innan man får maten serverad. Hoppande = längre tid innan maten serveras. Det gick fort att fatta det oxå. Koppelträningen går bra. I början hade han så bråttom så bråttom. Men efter att ha fått stanna ett antal gånger så har han lugnat ner sig. I går tittade vi på bilar. Dem såg roliga ut sa Milou och följde bilarna med blicken. Cyklister är kul oxå. De kan man ju springa efter. Han är absolut inte rädd för någonting. Med Mille går det bättre. Milou får lov att lukta på Mille men inte för länge, då blir det ett stort VOFF! Det är väl ungefär det enda som skrämmer Milou. Han undrar liksom vad som hände...Efter 5 min så sitter han en meter från Mille och tittar på honom.

Mille...tappar fortfarande vikt. På måndag ska han till vetten och bli undersökt och lämna blodprov. Vi ger honom extra mat nu och han tappar i vikt ändå. Annars är han precis som vanligt. Glad, busig och gosig.

Peace/Sussa.

I dag kan..

..Mille i alla fall stå bredvid Milou. Men gör Milou en ansats till att röra sig emot Mille så går han undan. Men Milou är väldigt klok. Han läser av Mille att han inte tycker att det är ok att han är så nära. Så när Mille står i köket och tigger hos oss, kommer den lille dryge, men han sätter sig ner 1 meter från Mille för att han inte ska gå iväg. Smart!
Vilket gör att Mille sitter kvar men har koll på Milou. Hundar. Dom är bra.

I natt har han sovit lika bra. Gnydde till lite, men lugnade sig när jag sträckte ner handen till honom. Sov sen till 4:30 på morgonen. Gick direkt ut och gjorde alla behov.
Han är himla duktig. Han blev duschad i dag oxå. Men han är så himla cool och finner sig i det mesta. Men fasen vad liten han är! Ha ha ha.

P.S. Stänger snart Dan's hemsida igen. Så läs om ni inte har gjort detD.S



Peace/Sussa.

Så har han äntligen..

..kommit hem! Lille Milou. Så söt och mysig. Kryper tätt intill halsen och somnar där.
Hemfärden gick bra. Han pep kanske en km sen somnade han i sin korg han ligger i här hemma. Han är pigg, nyfiken och full av bus. Vad säger Mille då? Usch. Vad ska vi med en sån till och vänder på klacken och hoppar upp på sängen, för där kan inte Milou jaga hans svans eller bita honom i hasorna. Den här blicken fick vi:

"VAR har ni hittat den där?"

Stackars Mille. Men han vänjer sig.

Bilder på den andra sötingen kommer här:

 Trötter

 Nyvaken

 Bara söt

 Tydligen kan man sova hur som helst..

 Gott att tugga på

 Provar Milles ben

 Lyckohopp

 Bara söt

 Härligt med boll

 Fast att den är lite stor

Unik sovställning, tala om att kunna slappna av totalt.

Vaknar inte ens av blixten.

 

Han är så otroligt trygg i sig själv och inte rädd för något. Han har haft en toppen uppfödare. Första natten sov han ända till 4 på morgonen. Jag var inte uppe en enda gång. Han gick ut för att kissa och busade till ungefär 5. Sen somnade vi på soffan. Han sov på mitt bröst och snusade mig på halsen. Så himla pussig och kelig. Mille är en kelgris men jag tror Milou är ännu mer kelen.

Peace/Sussa.



Läs om ..

.. "Livet efter" på Dan's hemsida. Den är öppen ett litet tag för den som vill läsa.


Peace/Sussa.

Tänka sig att det var..

..banne mig *min* tur nu! Så mycket lättare allting blev. Och glad blev jag när chefen ringde i morse.

En annan tanke..
Ibland dyker det upp olika saker i mitt huvud. Ibland tänker jag på Dan hur han sa vissa saker när han var liten. Jag blir inte ledsen av att tänka på det. Men saknaden gör mig ledsen. Saknaden gör fortfarande så himla ont. Jag får en stor klump i halsen och den trycker på . Huvudet börjar att sprängas och bröstet trycker och trycker för att få luft. Men bara för några få minuter. Sen kan jag skratta för mig själv när jag tänker på det roliga. Och jag är så lyckligt lottad av att få ha känt denna killen. Han gjorde mig ödmjuk och mjuk. Jag var rätt så "hård" innan. Dömande. Men orättvisa kommer jag alltid att jobba emot med näbbar och klor. Jag har fått frågan om jag skulle göra om hela resan med Dan igen, jag svarade : HELL YES!
Jag fullkomligt älskar berättelsen om dom som hade beställt en resa till Italien men hamnade i Holland istället. Den handlar om att drömma om att få ett normalt fungerande barn gentemot ett barn med ett funktionshinder. Istället har man bytt skildringen av en resa för att folk ska förstå. Jag har skrivit den här innan men det var nog en annan blogg. Här kommer den igen.

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien. Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland." "Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien. " Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna. Det väsentliga här är följande: De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats. Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött. Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring... och upptäcker att Holland har väderkvarnar... och Holland har tulpaner. Holland har till och med verk av Rembrandt. Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien... och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga "Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat". Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust. Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga... med Holland. © Emily Perl Kingsley, 1987.

WELCOME TO HOLLAND by Emily Perl Kingsley