Dags för...

Musse i huvudrollen denna gång.

...Disney On Ice igen!!




Med hjälp av sina vänner..

Stitch..

Åkte de runt på de olika åkattraktionerna..

Aporna dansade loss..

"Hör inget, ser inget och säger inget"

Piff och Puff underhöll

Onda feèn rövade bort Kalle och Mimmi.

Superhjältarna hjälpte till att rädda Kalle och Mimmi

Slutet gott, allting gott

Nöjd lilltjej med en Stitch

Fullmånen ledde oss hem till...

Peace

Ser man tillräckligt..

..söt ut, så ger somliga (min man) Mille massa skräp fast att Mille är på diet. Trots det har Mille lyckats gå ner ca 3-4 kg. Ska väga honom i morgon igen så får vi se. Bildbevis nedan!

I dag tog vi morgonpromenaden ute i snärjet. Där kan Mille gå lös hela tiden och jag kopplar honom bara om vi möter någon. Det är ju faktiskt inte alla som gillar att hunden är lös. Även om han inte skulle gå fram utan tillåtelse. Är man rädd så spelar det ingen roll om hunden är snäll och lydig.  Man får visa lite respekt, alla är ju faktiskt inte lika hundgalen som jag är.  

Så här glad..

.. blev jag i dag när jag gick till min andra jobbintervju som inte var en intervju. Utan det var information om mitt NYA jobb!! Jag blev bjuden på fika och fick träffa mina nya arbetskamrater och mina nya brukare. Det tyckte jag var en härlig gest. Sen fick jag schema och en hel massa information. Jag går mycket på känslor och intuition, och dom säger att det här kommer att bli bra. Min magkänsla som sa mig att säga nej till den andra tjänsten har än en gång funkat. Jag ser den här tjänsten som en chans att utvecklas och ska redan gå på något som heter utvecklingsresan. Härligt! Jag är så himla glad. En bra dag i dag t.o.m bilen fick blankt papper på besiktningen! ;)

Peace.

Bildkavalkad från..

..Frostavallen, där Mille och jag tog en runda i går. Där var mycket folk som gick rundan runt Vaxsjön, precis som vi gjorde.

"Kom nu matte!"

"Det är hitåt."

Där det finns vatten, finns Mille.

Tror inte det är dags att göra båten fin

riktigt ännu.

Mille gick ut på varenda brygga

Det finns några stycken om man

säger så...

Kungen blickar ut över sjön.

"Ok, ok jag kommer!"

En sista titt.

"Någon som känner för ett dopp?" Inte det nej.

När vi kom tillbaka till stranden igen så satt vi en bra stund och bara lyssnade på tystheten. Vilket härligt ljud det är. Jag drack mitt gröna tè med citron och Mille fick en slice torkad anka att tugga på. Det var precis vad jag behövde, lite vandring och tystnad för att samla ihop mina tankar inför nästa arbetsvecka. Förhoppningsvis den sista inom bemanningen.

Peace.

Vad händer..

..i dag då? Dans för lilltjejen. Hiphop, break och street. Träna, träna och åter träna. Sedan uppvisning i maj som vanligt. Alltid lika roligt att gå och titta på. Därefter ska Mille och jag gå en runda i frostavallen i detta härliga väder. Tar nog med mig kameran. Försökte få med mig lilltjejen men icke. Får gå helt allena :( Ah, kan vara skönt att vara ensam med mina egna tankar. Tvivlar dock på att jag är helt ensam där när det är så fint väder. Återkommer med fina bilder (förhoppningsvis) på Mille.

Peace.

Plötsligt så händer det..

...att jag får komma tillbaka på en andra intervju och samtidigt blir erbjuden en tjänst på ett av de boenden jag hoppar in på. Vad är oddsen på det? Men jag är som jag är. Jag valde att tacka nej till tjänsten och tacka ja till en andra intervju. Där vet jag att jag kommer att utvecklas och få mer utbildning. Vilket är vad jag strävar efter. Att kunna mer och lite till. Crazy? Jo, men om man inte chansar hur ska man då kunna uppnå det man vill? Nu håller vi tummarna, tårna och tassarna att jag får den tjänsten som jag så gärna vill ha.



Mille var ingen lycklig berner när vi gick kvällsrundan i kväll. Det regnar. Är det något som han riktigt ogillar så är det regn. Han släpper en liten kiss och sen försöker han ta genvägar hem. Jodå, han vet precis alla vägar som går snabbt hemåt. Vi träffade på flera hundar när vi var ute. Det är ju så att nästan alla hundägare hälsar och pratar med varandra. Därför vet jag att det var fler än Mille som ville ta genvägen hem i kväll. Roligt att få en liten pratstund och prata hund. Jag älskar att prata hund.

Waah matte! Spring inte ifrån mig!!

Peace.

Det värsta med att vara med i..

..bemanningen är: att har man inga inplanerade jobb så sitter man och väntar på ett sms eller ett telefonsamtal. OM ingen ringer om en timme, så blir det frostavallen på förmiddagen med Mille. Det är hur längesen som helst som vi inte har vandrat på vandringslederna (pga snön). Både Mille och jag är trötta på att trampa runt på gatorna här hemma. Vi behöver se andra utsikter.

I går var jag på mitt ena jobb med Mille. Min lilla tant har frågat efter honom varje gång som jag har jobbat där. Så jag lovade i måndags att komma dagen efter med honom. Gissa en som var glad! Fast att hon är genomförkyld och hes, så kom de välbekanta ljuden fram som hon gör när hon blir glad och nöjd.

Yes! Fick sms om jobb, på mitt favoritställe. Åhh vad skönt. Otur för Mille dock. Men husse jobbar kväll och kommer att gå en lång runda efter frukost.

Peace.

The terrible two's...

..är äntligen på återgång. Eller det har varit ett tag nu. Mille är så helskön som han alltid är i vanliga fall, efter denna slyngelperioden. Fick ett sms av en kollega om att nu kan hon också titulera sig bernerägare! Såå roligt:) Men leverans är inte förrän i april. Stackaren. Jag vet hur lång tiden kändes när vi hade bestämt oss för Mille. Vi var och hälsade på i 2 omgångar, en gång vid 3 veckors ålder ( då Lilltjejen valde honom) och en gång vid 6 veckors ålder, ja och såklart den dagen då vi hämtade hem honom. I Milles kull fanns det två hanar, en stor och en liten rackare. Lilltjejen fick välja, hon valde den lille rackaren. Tänk så rätt hon valde! Han passar ju oss perfekt. I alla fall så blev jag *inbjuden*(tvingade mig till) att gosa och snusa på bernervalpen när han hade bott in sig hos dem. Jag tar mannen med mig så smälter hans hjärta och förhoppningsvis så säger han inte längre nej till en till berner till hösten. *håller tummarna*

I dag ska jag bara jobba ett par timmar på mitt favoritboende, de behövde extra hjälp. Skönt! För på det boendet jag har varit på hela helgen var det ur-jobbigt! Rörigt och jag vet inte vad. Oordning gör mig crazy! Egentligen inte bara helgen utan under veckan också. Jag har varit på samma boende hela veckan. På en avdelning jag inte har varit på innan. Ingen information om när man ska göra vad. Aarrggh! Information är A & O för bemanningspersonal. Har man dessutom inte varit där innan och ska jobba själv...ja just det. Men det blev nog bra ändå. Fick inga klagomål i alla fall. Det är ju så när man jobbar med människor, ingen dag är den andra lik. Det får man ta.

Peace.

Hoppas, hoppas

...att jag får det jobbet som jag har varit på jobbintervju på i dag! Passar mig som handen i handsken. De arbetar precis som jag vill jobba. Deras värdegrund kunde ha skrivits utav mig. Så himla rätt känns det. Såååå håll alla tummar, tår och tassar!

Peace.