Vackra Skåne..

..finns det något vackrare? Trots att det var mulet när jag tog bilden. Min mobilkamera tar fina bilder.

På förmiddagen gick vi ner till marknaden. Men det var samma saker som det alltid är. Vi gick bara dit för att lilltjejen ville åka karuseller och för att köpa lite hundgodis till Milton, i form av oxstrupe och torkade leverskivor. Gott sa Mille när vi kom hem. Han fick en oxstrupe, men åt han upp hela meddetsamma? Nä. Bra att han sparar, blir inte så dyrt då ;) I morgon ska jag jobba på förmiddagen. Sen ska jag bege mig till Ystad eller rättare sagt till Köpingebro. Blir en liten roadtrip för lilltjejen, mig och Mille.

Peace.

Milton..

..är ett underligt väsen. Han är verkligen det. Man kan kalla honom mycket, men glupsk är inte ett av orden. Serverar honom toppenfodret som har gjort underverk med hans päls, gjort så att han har blivit grövre, sluppit besvär med klådan i öronen, gör att han som helhet mår bra. Äter han på morgonen? Nej. I början gjorde han det, när fodret var en nyhet. Men nu, kan han hoppa över på morgonen. Eftersom det är blötfoder kan det inte stå framme för länge. Predika inte om att ta bort fodret efter 5 min etc. det har aldrig funkat på Milton. Kanske att han har svårt att äta på morgonen, en del homo sapiens har ju faktiskt det problemet också. Så varför inte en canine. Han är ju fin i kropp och hull så jag är inte orolig, jag undrar bara varför... Dags för morgonpromenad, en annan är ledig i dag. Skönt att slippa hasta i väg till skola, därmed inte sagt att det inte blir plugg. Har ju en härlig tenta om umm 13 dagar som behöver läsas på och göra instuderingsuppgifter till. Snart, snart tar vi examen!

Peace.

Morgonpromenad i...

..snärjet blev det i dag. Solen sken och det var lugnt och fridfullt i snärjet. Milton och jag travade på och gick väl några kilometer. Runt 3-4 km blev det. Det bästa med snärjet är att det finns så många olika vägar att välja på. Milton är ett underligt väsen. Vi såg ett underbart vackert rådjur, ca 30-40 m från oss. Brydde han sig om henne? Nä. Sniffade han efter henne? Nä. När vi gick vidare och på den vägen här under, så började Milton sniffa i luften och vände huvudet in mot skogen. Yes! tänkte jag, nu har han äntligen fattat att han ska sniffa efter djuren. Vad tror ni? Nä. Det var en äldre herre som gick i skogen och plockade liljekonvaljer! Jag har alltid sagt till honom jag gillar att Milton skulle bli en utmärkt spårhund som spårar människor. Tror jag fick rätt i min tes om det i dag. Så länge den äldre herren höll sig på avstånd så gick det bra. Men när han närmade sig oss så gav Milton till sitt varningsskall. Jag fortsatte att gå och Milton blev förbryllad...vaaa matte! hallå! farlig gubbe bakom oss! jag fortsatte bara att gå, då fnös Milton och följde efter. Var han inte farlig? Men då så, då kan vi fortsätta hem. Ja kors. Denna hund. Mycket träning blev det på att inte äta hästbajs. Värst var att det var färskt hästbajs. En delikatess för Milton!!

Hej matte! Dags att gå hem nu!

Fullt med kardborrar på Miltons framben.

Äntligen!


Studiebesöket gick bra. Jagade i väg de jobbiga känslorna när de kom. Jag skulle kunna tänka mig att jobba där. Undersköterskan har mycket att göra där. Precis så som jag skulle vilja jobba. Hoppas på praktik där till hösten.

Peace.

I dag ska vi på...

...studiebesök på Orupssjukhuset i Höör. Jag har väldigt blandade känslor över det. Habiliteringen i Eslöv hade sina lokaler där för tillfället. Det var just där vi fick besked om Dan's dödsdom. Jag har inte varit där sedan dess. Dryga 11 år sedan. Jag är fascinerad över vad hjärnan kan uppbringa i tanke och känsla. Precis alla känslor sköljde över mig på en sekund. Först fick vi informationen och vetskapen om att vi skulle förlora vårt barn. Sedan, "hur ska vi göra för att göra det så bra för honom" kom snabbt efter beskedet. Vi körde hem, han jag gillar valde att köra till jobbet för att samla tankarna och samtidigt få något annat att tänka på. Jag som vid tillfället var hemma med just Dan, fortsatte med mitt. När vi fick kallelsen att komma till Orupssjukhuset, så andades hela brevet om vad som komma skall. Känslan av hopp infann sig inte alls. Vi visste redan när vi hade fått kallelsen att detta var slutet. Så på ett sätt hade vi redan börjat sörja. Fast man vet, kan man aldrig förbereda sig på hur det blir.

Dan vid datorn i skolan.

Peace.

Finns inte...

..så mycket att säga. En vän som har gått in i väggen, en vän vars hund har blivit attackerad, inte bara en utan två gånger på samma vecka och en vän som ska skilja sig. Man lever där inne i sin lilla bomullsvärld och försöker skydda sin själ från ytterligheter. Men när vännerna blir utsatta måste man krypa ut för att hjälpa. Man bara måste det. Sätta sitt åt sidan en stund. Jag klarar det, såklart att jag gör! Framförallt för att jag vill.




Jag ville gå hundkurs med Mille till hösten men det går inte:( Hela hösten går åt till att praktisera, först på sjukhus och sen på ett demensboende. Både han och jag behöver fräscha upp minnet. Fast han är hyfsat lydig. Jag är nöjd med honom, men jag kan alltid lära mig mer. Det ordnar sig nog i slutändan. Jag saknar att träffa andra hundägare och att träna med andra i grupp. Framför allt, att prata hund med andra.




Skolan. Mycket att göra. Två tentor på gång. Uppgifter att göra hela sommaren, som ska vara inlämnat v.34. Ett examensarbete på 15-20 sidor. Men! däremellan ska jag träffa vänner och gå i skogen med Mille. Grilla. Ja och jobba såklart. För att orka med skolan:)


Milton ligger och väntar på att få gå ut på morgonrundan med han jag gillar. Jag ska hoppa in i duschen och sen i väg till skolan.

Peace.

Man blir varm..

..inombords när man går igenom fäladen på kvällen och hittar små byar gjorda av saker som barnen har hittat i naturen. Så gjorde vi också när vi var små. Vi lekte på skolgården med allt vi kunde hitta i naturen. Nu hade vi sådan tur att vi hade en liten skog bakom skolan där vi fick lov att vara när vi hade kommit upp till fjärde klass. Där byggde vi kojor och gjorde kvastar av grenar som låg på marken. Vi hade jätte-kul och lekte Robin Hood och Ivanhoe. Äventyr som utspelar sig i skogen.

Milton tycker inte om vädret. Han tycker att det redan är för varmt och det har bara börjat. Han flåsar mycket och byter ofta liggplats för att det blir för varmt. Fint väder nu på morgonen men det blåser.(som vanligt)

Tyngden börjar att infinna sig för oss alla. Men jag ska göra mitt bästa för att hålla oss uppe.

Peace.

Regn...

..här i dag. Lilltjejen, Mille och jag som hade tänkt åka till Skäralid och vandra lite och sen avsluta med att grilla korv. Typiskt! Så tråkigt. Lite positivt i det mörka, det nysådda gräset på baksidan av huset växer så att det knakar när det har regnat. Det är ju alltid något.

Peace.

Sällskapsspel

..är något som vi spelar mycket. Det är roligt och dessutom lär sig barn att vänta, vinna och förlora. I går fick lilltjejen välja spel. Det blev Diamanten. Ett spel som utspelar sig i Afrika och den går ut på att hitta en stor diamant. Sen ska man först in i mål. Men när man försöker hitta diamanten så kan man bli utsatt för rövare som tar alla pengar man har samlat in. Väldigt enkelt och ibland spelas det snabbt beroende på om man hittar diamanten i början. Men i bland kan alla marker nästan gå åt innan man hittar diamanten. Ett kul och underhållande spel utan att man behöver tänka så mycket. Våra andra favoriter är monopol, bondespel och finns i sjön med Skånes djurparks djur. De tar lång tid men är roliga att spela. Vi spelar också vanliga brädspel som schack, fia med knuff, svälta räv och kalaha. Så det finns egentligen inga tråkiga dagar när regnet öser ner. Såklart spelar vi wii och playstation med, men det är något visst med att spela "gammaldags spel" ibland. Eller rätt ofta här hos oss.

Milton har fått en ny kompis, en halvårs kattunge som är så kelen. Hon buffade med sitt lilla huvud på Milles haka. Han blev superlycklig och ville leka. Då blev hon rädd och gick. Han är ju ändå aningen större än hon är. Stackars Mille, får inte leka med Cloetta (fast hon är inte rädd för honom) och får inte leka med kattungar. Han hade mosat dem med sina tassar. Cloetta vill alltid sitta under magen på Mille, det kan han tycka är lite läskigt. Men hon är envis som en röd gris. Hon bara ska sitta där. Mille tittar på mig med bedjande blick, "snälla ta bort henne!" Men han väntar snällt på att hon ska skutta i väg, då går han in.

Dagen i går gick ändå hyfsat förbi. Lättare än förra månaden på något vis. Fast att saknaden är så stor fortfarande. Det är väl det här som kallas att "lära sig att leva med sorgen"...

Peace.

Min lille pallervante, saknad i Ett år och Elva månader

http://www.youtube.com/watch?v=P-ZvHDIz4JU&feature=relatedhttp://

Den enda sången i världen som kan översätta mina känslor efter Dan.

Jag vet att jag har haft den med flera gånger förut, men den är så träffande.

Många var de gånger jag fick torka tårarna för att han var ledsen.

Ungefär lika många gånger fick jag hålla om honom när ångesten blev

för stor för honom.

Saknaden är så stor, så stor.... efter honom.

Det är ett under att vi har kunnat gå vidare utan honom.

Babysteps, babysteps.

Jag tänker..

...mycket. Speciellt när jag läser böcker som ger en riktig tankeställare. Jag funderar ofta på om det har blivit fel någonstans i kommunikation med någon om jag kunde ha gjort annorlunda, sagt det jag sa på ett annat vis. Balans är så svårt att hitta. Jag har fortfarande inte hittat den efter Dan's död, men jag försöker och letar varje dag, för att finna den. Jag behöver klarhet och mod att släppa det livet som var med Dan, för att kunna växa och bli en ny individ. Med nya uppgifter och mål. När man har levt för att ens multifunktionshindrade barn ska ha det så bra som möjligt, så är inte egoism det första som kommer på tal. Men är det ändå inte lite egoistiskt? Jag fick ha honom nära mig hela hans sextonåriga liv. Men de andra "normalbegåvade" barnen i familjen då? Fick de den tid de behövde? Jag hoppas och jag tror att det var så. Sagor lästes, pyssel pysslades och hobbies utfördes. Tid med hela familjen byggdes. Många utflykter kördes det på. I mångt och mycket har vi haft ett bra liv i det svåra.

Peace.

"A TRIBUTE"

Snygga dansläraren Anette Losell !
Söta lilltjejen !

Vi hade en trevlig afton. Alla från dansskolan var superduktiga. Här dansar dom till "Slam dunk the funk" med street-rörelser och hiphop. Det är något visst att se sin yngsta avkomma där uppe på scen. Hon tycker att det är så roligt att uppträda och är inte alls blyg. Nu är det uppehåll till hösten, sen börjar hon igen. Vidare till nästa åldersgrupp.

Peace.

Så ledsen..

... inuti. Saknar gossen . Det blåser iskalla vindar ute, inte ens solen får lov att värma den brutna själen.. Avslutat etik-kursen i dag. Fick VG i betyg. Men just nu betyder inte det så mycket. Inte just i dag i alla fall. Så skönt det ska bli att vara ledig från skolan i några dagar. Fredag, lördag, söndag och måndag. Ska i och för sig jobba på LSS-boendet på söndag, men inte natt. Lilltjejen ska ha genrep i dag. I morgon är det premiär på föreställningen "A Tribute" ska bli kul att se. Jag blir väl sentimental där med. Att se lilltjejen, dansa hiphop och street. Mäktigt för ett moders hjärta som är så blödigt som mitt.

Bråda dagar..

...blir det för lilltjejen denna veckan. Dansföreställning på fredag och 2 st på lördag. Hennes grupp är dessutom med i bägge akterna vilket barnen under 10 år aldrig är. Föreställningen är en tribut till Michael Jackson och det ska bli så roligt att se. Bilder kommer såklart!

Nordic blötfoder är en hit för Milton. Han har fått större muskler och blivit grövre. Pälsen är superfin och blank. INGEN klåda alls. Det är nog det bästa med allt. Fy för att gå omkring med klåda hela tiden. Hade gjort mig galen i alla fall. En ny laddning mat är beställd och ska hämtas på fredag, då jag är ....ledig! Åhh så skönt. Fick betyg i går i psykiatrikursen (VG) + en önskan av föreläsaren att jag skulle läsa vidare inom psykiatri.. Den feedbacken gjorde gott i min brutna själ. Läsa mer ska jag ju, men nu blev jag vilsen igen. Får fundera mera.


Peace.

Jobbat..

..några timmar i dag. Lilla mamma är på besök, så jag tyckte inte att jag skulle jobba alla 10 timmarna, men det löste sig. Vi var 2 som delade på tiden.:) Milton fick en liten tvättbjörn av "mormor". Han sov t.o.m med den. Miltons huvud är mer än dubbelt så stort som tvättbjörnen. Något valborgsfirande blev det inte igår. Inte i den bemärkelsen att vi gick och tittade på elden. Ibland vill man bara sitta hemma och mysa.