Tittade på...

.. en dokumentär i dag om 6 finländare som har gått en pilgrimsfärd från Frankrike till Spanien. Där var en man som hade mist sin fru 1984 och 3 månader senare tog hans son, blott 18 år livet av sig. Han sa något som stämde in så bra på sorg och saknad.


" Sorgen klingar av med tiden, men saknaden är för evigt" -Pentti-





Och så är det ju. Precis så. Visst livet fortsätter, men man måste skapa sig ett nytt liv. För det kan aldrig bli detsamma som innan. Saknaden är det stora oket man måste bära och lära sig att leva med.





Mina sista dagar detta året föll i sjukdom. Först förkyld men det var inte så farligt. Det kan man gå och jobba med. Men jag åkte på maginfluensa också. Det som retar mig mest är att jag förlorade 2 jobb på natten. Tyvärr kan man inte gå och jobba med maginfluensa. Tror inte chefen på det stället hade blivit så glad då. ;) Fin diet, rostat bröd, te och avslagen pepsi. Gott.


Vi som ska ha kräftor i morgon...får se hur det blir med det.

Gott Nytt År!

Vi överlevde..

..denna julen med. Jag har jobbat mest hela julen. Natt, så det har varit ok. Fick mysa med de mina på julaftonskväll eftar att ha gått av på julaftonsmorgon och jobbat juldagsnatt. Det här jobbandet borta från hemmet har jag ännu inte vant mig vid. Även om jag tycker om att jobba med mina patienter, brukare eller boende, you name it. Som vanligt fattades det ett namn till på julkorten vi sände ut. Så otroligt svårt att inte rabbla. Det ska ju bara vara gossens namn mellan stortjejen och lilltjejen. Det ska ju det. Vem har råd att köpa en bunke julkort extra bara för att man skriver *fel*. Suck. Sen blir det ju inte bättre för att man bestämmer sig för att rensa ur olika trådkorgar. Där hittade jag bebisbilder på gossen och hans spacer, som han hade för sin astmamedicin när han var liten. Det gör så ont i hela kroppen att hitta sådana här saker. Inte för att jag vill vara utan dom. Utan för att jag inte är beredd på att hitta små saker på alla möjliga ställen efter honom.

Lilla Cloetta..

..är i kaninhimlen. Gick ut på morgonen och skulle ge henne hö och vatten men det var ingen som hoppade där bakom mattan (som skydd för snö och kyla). Lyfte på mattan och där låg hon pälsbollen. Hon hade nog precis dött, för hon var fortfarande ljummen´och mjuk i kroppen. Hon blev nästan 3 år. Vår förra dvärgvädur blev nästan 10 år. Så olika det kan slå. I går hoppade och studsade hon som vanligt. "Kom och klappa mig" Inga tecken på sjukdom. Hon har en ombonad bur med halm och strö. Dessutom var det kallare förra året och hon klarade den kylan. Med kaniner vet man aldrig. Bara att det oftast är hjärtat som lägger av när de dör. Hoppas att det inte kommer i 3, förra gången var det Lilla gumman, Dan och Laban i den ordningen. Lite skrockfull är jag allt. Livet går vidare och vi minns henne som en kelen och go´ kanin, även om hon inte gillade att bli buren. Klappad och kelad gärna, men bär mig för guds skull inte!

Peace, lilla Cloetta.

Mille + snö =

SANT!! Mille tokgillar snön. Han kan ligga ute i kylan hur länge som helst. Där ute i snön rullar han ett flertal gånger. Han studsar upp och ner, borrar ner hela huvudet i snön så att huvudet försvinner. Visar vi oss, bjuder han in till lek. Vinter är absolut hans favorit årstid.


Doppat huvudet redan tidigt på morgonen.


Här kan Mille ligga lääänge.

Redo för bus 06:30 på morgonen. Husse är inte nödbedd!

Så go, så go vår *lille* bernervovve.

Peace.

Min man..

..träffade en liten bernervalp på 12 veckor i dag. Han blev så begeistrad att han t.o.m ringde hem för att berätta. Någonting säger mig att han inte kommer att bli så svårövertalad när den dagen kommer då det är dags att köpa en till berner. För vem kan motstå en 12 veckors valp som den här?

Mille 12 veckor.

Peace.

I dag tänker jag på..

..gossen som jag har saknat i 2,5 år just i dag. Saknaden sköljer över mig varenda gång jag ens andas gossen. Det kan inte hjälpas, det bara är så. Jag tänder hans ljus i hans hörna i vårt sovrum. Det är ett måste och får aldrig glömmas. Jag förstår inte hur vi har kommit igenom detta svåra hitills. Jag förstår fortfarande inte hur vi kan fortsätta utan honom. Bara att vi gör det. Ibland med lätthet och ibland med svårighet. Just nu mår jag bra men min period av saknad efter gossen varade i ca 5 månader sist. Energin räckte bara till det väsentliga. Flickorna. Utan dom vet jag inte hur livet hade varit. Tack och lov för deras påhitt och roliga kommentarer, man kan andas igen. Men i dag saknar jag gossen med hela mitt väsen. Jag önskar att jag fick hålla om honom igen....

Peace.

Nej, nu jäklar ska det...

..klickertränas in en bernervovve att hoppa in själv i bilen! Jag är sååå trött på att behöva lyfta in bakdelen på honom när vi ska ta en tur i bilen. Den enda gången som han hoppar in själv är när han har varit på hundpensionat och vill hem meddetsamma. Det ska nog gå bra. Han älskar att träna, så när klickern åker fram så är han på "g" med en gång.

I kväll jobbar jag på LSS och hela helgen jobbar jag natt på psyk. Vilket gör att jag missar julfesten hos Bonizas hundskola. Det hade varit roligt att gå dit. Söker man hundskola, så är det den hundskolan man ska gå på. Gå in och titta här: http://www.bonizashundskola.se/

I går fick jag äntligen mitt betyg! Hela 2 veckor för sent. Så i dag tog vi en långrunda med Mille, för att lämna betyget på jobbställena så att jag får höjd lön. Blir väl några kronor mer i plånboken i alla fall. Fast jag tror nog att min plånbok är gjord av teflon. Alla pengar bara rinner ur den fort som attan.

Peace.

Lilltjejen har..

..en fröken som är helt underbar med barn. Hon ser till att varje barn i klassen mår bra. Hon är ödmjuk och har empati som få. Hon jobbar mycket med värdegrunder, att barnen ska lära sig ett bra sätt gentemot andra barn och vuxna. När vi hörde att lilltjejens klass skulle få en ny klasslärare så tänkte man att " det funkar ju bra med den hon har". Men faktum är att det funkar så mycket bättre med denna nya fröken. Ung och med nya fräscha idèer passar bra i den tiden vi lever i nu. Lilltjejen har vuxit och känner sig mer säker i skolan nu än innan. I denna julmånaden får de dra ett nummer och den som får dagens datum får ett plakat av papper som fröken har skrivit ner vad de andra i klassen tycker om just den klasskompisen.Detta har fröken kommit ihåg och skrivit ner. Bara positiva saker såklart! Jag säger ju jämt att ungen är genomsnäll. Vilket många föräldrar säger om sina egna ungar, sen är dom inte snälla ett dugg. Men min unge är det, och det har jag papper på! hihi. Tänk så roligt för ungarna att få ett sådant här "plakat", jag tyckte det var en jättebra idè av fröken. Det kan hjälpa den osäkraste ungen att känna sig sedd och känna att "jag är nog bra ändå".

Hon är fin, lilltjejens fröken!

Stolt är hon, ungen min, över sitt plakat.

I går när jag kom hem från jobbet efter att ha jobbat kväll. Så mötte jag en glad unge. Hon hade stora planer för måndagen i skolan. Hon berättade att hon skulle fråga en kille om han ville vara ihop med henne. Tycker du om honom då, frågade jag. Jo det gjorde hon ju, men saken var den att han var så himla bra på fotboll och det var liksom det som var det bästa med killen. Sen sa jag, men om han säger nej då? Ah, då frågar jag bara någon annan! Som vi skrattade stortjejen, hennes kompis och jag. Ja tjejer (till de stora) så är det man ska göra. Bara fråga vidare när någon säger nej. Ungar är härliga!

I dag blir det lussebak för hela slanten.

Peace.

Skärpning matte!

Ibland när Mille och jag är ute och går en lång runda, så faller jag ofta i egna tankar efter ett tag. När jag då vaknar till från dom där tankarna så ser jag en hund vid sidan om mig som tittar förälskat på mig. Stackars Mille, han får jobba för att få ögonkontakt med sin dagdrömmande matte. I kväll var inget undantag. Gick i mina funderingar som alltid och tittade åt sidan för att se vad Mille gjorde. Då såg jag denne sötingen som ville ha ögonkontakt med sin matte. Hur kan man inte smälta med en sån blick som vilar på en.


Tror att min mobilkamera är på väg att ge upp....suck. Men sötingen syns ändå.

Peace.

Först advent...

... allaredan! Är det klokt vad tiden går fort. Min första natt på det privata boendet var väl sisådär...Jag som inte skulle jobba inom psykiatrin, gör just det. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det ännu. Får jobba fler nätter först. Men denna natten var lite stökig med en av patienterna. Han somnade runt 02:30 först, sen infann sig lugnet och man kunde slappna av. Att bära med sig ett överfallslarm tillhör inte min vardag inom de områden jag arbetar. Lite känns det allt som att "vad har jag gett mig in på"? Men samtidigt tror jag att denna erfarenheten bara kan göra mig till en bättre människa på många plan. Får se vad den bär med sig i slutändan.

Vi gick på julskyltningen nere i stan. Mille också. Mycket bra social träning att ta med hundar bland mycket folk och andra hundar. Vi gick in på Morrhoppan (djuraffär) och köpte lite hundgodis från James Beloved, finns knappt hundgodis utan vete i. Lilltjejen fiskade i fiskedammen och fiskade upp glittriga blyertspennor med tillhörande pennvässare och pennhållare. Sen tog vi varsin glögg och lilltjejen tog varm choklad. När vi sen skulle gå hem gick vi först till Maya choklad, där köpte vi ljuvligt handgjorda praliner att ha till vår glögg hemma. Väl hemma värmde vi glögg och dukade fram de ljuvligt goda pralinerna och pepparkakor, samtidigt som vi tände första adventsljuset och satte på en av forna års julkalender. Valet föll på Pelle Svanslös. Den är så himla fin och man kan se den om och om igen.

Än så länge har jag inga planer för i morgon. Men jag tror nog att de ringer från bemanningen och vill att jag ska jobba. Nästa vecka jobbar jag ca 60 timmar, det kommer att bli mastigt.

Peace.

Laddat för..

..vintern har jag gjort detta året. Köpte mig en Arrakoutdoorjacka och Timberlandkängor + ullstrumpor. Fasen om jag ska frysa i vinter när jag går långpromenader med Mille. Jag vägrar! Dyrt blev det visserligen men om jag slipper frysa så är det väl värt pengarna.

I dag tog jag med Mille till mitt ena jobbställe (av 4). Min ena tant blev överlycklig när han fick lov för mig att lägga tassarna på hennes rullstolsbord. Hon klappade och kelade och Mille slickade henne på handen och ansiktet. "Ta kort, ta kort" sa hon på sitt sätt. Kort togs och hon blev överlycklig. Hon ska sätta in kortet i sitt album när det är framkallat. Tänk att man kan bli så glad för det lilla.^_^ Jag lovade att ta med honom fler gånger.

Peace.

Jobbe, jobbe..

...jobbe ska jag göra hela december. Tack och lov är nu hela december fullt, nu ska jag jaga jobb för januari. Lite spännande är det allt. Speciellt för mig som blir så lätt uttråkad. Mitt idealiska jobb hade varit 50% fast anställning och 50% bemanning. Så man kan vara på lite olika ställen och jobba.

I morgon ska jag gå och visa Mille för en tjej som ska köpa en berner nästa år. Hon är heltokig, hon har redan bytt bil från sport till kombi, hittat på namn och valpen är inte ens född. Tiken är inte parad, så hon vet inte om det blir en hanvalp i den kullen. Hur nällad är man inte då? Lika galen som jag. Tänk att vi är två lika crazy people. Jag måste ju säga att hon har ju gjort ett bra val av ras ^_^. Partisk? Inte alls :)

Hur kan man inte tycka om en sån här raring?

Peace.

Examen...

..tog jag och alla mina klasskamrater i dag! När man har tänkt att *äntligen* så blev det lite av varje. Skratt, tårar och en viss form av saknad infann sig. Hjälp! Nu ska man ut i ovissheten och den stora världen igen. Det var ju trots allt rätt så skönt att vara där inne i tryggheten med uppgifter och tentor. Min stackars hjärna ska få vila ett litet tag, sen ska jag ta tag i det jag vill fördjupa mig vidare i. Betyget får jag vänta på en vecka ungefär, det ska bli spännande att få se vart jag hamnade till slut. Vilket som, så har jag gjort mitt allra bästa och jag gav aldrig upp. I dag firar vi lite och i morgon är en vanlig vardag igen, med jobb och allt vad det innebär. Men i dag, i dag ska jag bara suga på karamellen att jag är specialutbildad undersköterska i sjukvård och geriatrik!

Peace.

Ännu ett jobbställe..

.. har jag satt upp mig på som timanställd, på ett privat boende. Jag jobbade i torsdags och fredags där. För var ska sleven vara, om inte i grytan? Man måste ju ha så många möjligheter som möjligt. Dessutom tycker jag om att jobba. Jag vill ha min almanacka full, för jag vill inte anmäla mig till arbetsförmedlingen. Tänk om jag får den osympatiska människan som jag råkade ut för när Dan hade gått bort och jag inte hade något annat val än att regristrera mig där. Usch.

I kväll går vi till minneslunden för att tända ljus och lägga ett hjärta av mossa med kottar och en vit ros på för Dan och min pappa. Saknaden känns fortfarande som ett stort öppet sår efter gossebarnet. Men vi försöker varje dag och ibland lyckas vi också med att ha en vanlig vardag med allt vad det innebär. Vi båda har haft en svår period sen juni månad. Men vad gör man? Man kämpar på och vissa dagar får man kämpa på än mer. De dagarna är inte roliga, då längtar man tills det blir kväll så att man bara får gå och lägga sig och dra täcket över sig och hoppas på att morgondagen blir bättre. Och oftast blir den det.

Peace.

Min hund...

.. är helt fantastisk. Lilltejejens ena vante hade varit borta ca en vecka. Vi trodde att hon hade glömt den i skolan. Men när han jag gillar och Mille gick en morgonrunda i fredags, så gick dem i fäladen. Det är en liten skog nära oss. Där brukar skolungdomarna och deras fröknar studera livet i skogen. Lilltjejens klass hade varit där för en vecka sedan. I alla fall, Mille snusade och snusade och sen stannade han, ville absolut inte gå i från stället som luktade så gott. Han jag gillar trodde kanske att Mille hittat en död mus eller något annat djur. Gissa vad Mille hade spårat upp? Jo, lilltjejens vante!! Hundar är fantastiska.

Vi har varit i Småland denna helgen. Så skönt. Jag kan andas där. Mille mår som en prins, springer lös och har det gott. Fast det var så kallt i vattnet kunde han inte låta bli att bada. Tok. Men lite kallt tyckte han nog att det var ändå. Han gick lite stelbent upp ur vattnet.

Praktiken är slut och snart tar jag examen. Det ska bli så skönt att slippa plugga ett tag tills nästa gång. Jag vet precis vad jag vill förjupa mig i och kunna mer om. Det kom lite som en surprise, men ändå inte. Svårt att förklara.

Peace.

Vaaaaa...

..pratar du med mig, tycks Mille säga när vi går på prommis. Han har varit (är) finemang på att gå rätt sida om lyckstolpen. Det lärde vi oss hos Hundvilja, vilken sida man ska passera på. Nu tycks han har glömt allt under slyngelperioden. Han jagar fåglar, katter och igelkottar utan att först ta kontakt med mig. Men skam den som ger sig. Vi stod ett tag och väntade på att Mille skulle gå rätt sida om lyktstolpen på morgonprommisen. Så länge att han la sig ner! Till slut fattade han i alla fall att det var han som skulle runt och inte jag. När han väl förstått blev det BRAAA!!! och godis. Hade tyvärr ingen klicker med mig. Kanske skulle ha det i fickan när han bjuder på rätt beteende. Snabbare att klicka än säga bra, men bra duger. Han fattade vinken och när vi passerade nästa lyckstolpe och han var längre ner på gräsmattan så sprang han upp och förbi lyktstolpen sen ner och sniffa igen. BRAAA! duktig Mille. Jodå. Vi ska nog komma igenom denna slyngelperiod också...och överleva ^_^. I dag på morgonen hann han ta: lilltjejens hårborste och hennes ena sko innan hon skulle till skolan. Borsten tog han från stolen i vårt sovrum. Han tar aldrig saker från stolar eller soffbord annars. Men i går var han duktig. När vi bara är tre hemma så äter vi alltid middag i vardagsrummet. Det har liksom gått lite tradition i det. Så bled det i går också, middagstallrikarna på soffbordet ingen av oss i vardagsrummet och Mille hade inte rört ett dugg! Så ibland är han duktig den lille vovven.

Hjälp!!!...

...Mille har gått in i sin andra slyngelperiod i sitt liv. Bara i går bet han sönder mina jobbglasögon (ja, igen!) precis som på förra slyngelperioden, bitit i sänggavlen och i dag på morgonen tagit lilltjejens armbandsur och bitit sönder bandet. Suck. Måtte denna period inte vara så länge som förra. Vill han gå ner från sängen när jag säger till honom? Nääää då! Då ska man gruffa och hålla på. Hur var det nu? VILL jag verkligen ha en till berner?! Hahaha, såklart :) Det finns ju en ljusning efter alla perioder i uppväxten. Hjärngympa är det som står på programmet eftersom han får mycket motion varje dag. Jag har klickat in olika tricks. Har fler klickerövningar på gång så det ska nog ordna sig. Har hört att andra slyngelperioden inte varar så länge som första....måtte det vara sant!

Peace.

Man blir lite avis..

..när man läser en bernerblogg och dem har köpt en ny liten bernervalp! Så nu har dem två...suck...och den äldre bernern är i ungefär samma ålder som Mille. Men jag måste bida min tid. Det finns ingen tid för en liten bernervalp just nu. Jag hoppas att det ser bättre ut nästa år.

Dåliga nyheter fick man från kommunen. Har man jobbat 300 dagar inom bemanningen så får man inga sms-vik på 6 månader. Kul. Nu när man har jobbat sig igenom en utbildning och verkligen gjort sitt bästa. Jag har ännu inte uppnått 300 dagar i bemanningen, men tänk på de som har det? Inte kul att få hem det brevet inte. Framtiden ter sig väldigt osäker. Jag behöver inte osäkerhet, jag behöver trygghet. Själen min mår så dåligt att en liten grej till kommer att göra att den går sönder. Jag vill bara avsluta min utbildning med bravur och ge mig ut i jobbdjunglen.

Mille och jag åkte till ett naturreservat som heter Knivsåsen. Där fick Mille mycket hundträning. Vi träffade på minst 6 olika sorters hundar. Lösa hundar och kopplade hundar. De som hade lösa hundar kallade in sina hundar och frågade om det var ok om deras hundar var lösa medans vi gick förbi. Helt ok! Mille kommer ju överens med alla hundar. De han inte gillar gå han helt enkelt inte fram till utan ignorerar och går förbi. En bra egenskap tycker jag. Däremot finns det ju vissa hundar som han gillar mer än andra. Och det är: goldenhundar. Han är tokig i golden, tik som hane. Allt går bra. I går på morgonpromenaden "pratade" han med en annan hane, golden såklart. De språkades med ljud, nosning och inbjudan till lek. När golden sen gick vidare så "pratade" han med Mille och sen så gick dem. Precis som om de sa "hej då". Hahaha, låter tokigt. Men så var det faktiskt.

I morgon börjar min sista praktik på ett demensboende. Det ska bli intressant att vara där och man lär sig alltid något nytt. När jag steg innanför dörrarna där så kom ett lugn över mig. Det var så lugnt och skönt där. Min handledare är jättefin, mjuk och trevlig. Det gör så gott i själen att det finns fler inom vården som tänker på att vara mjuk med gamla, dementa människor. Det kommer att bli bra.

Peace.

Lille, store Milton...

...fyller 2 år i dag! Vi kunde inte fått en bättre kompis i livet än honom.





Leverpastej och kötbullstårta.
En ny leksak fick man också!

Arrgh! Superdåliga bilder, men ändock bilder på lille födelsedagsgrisen!

Peace.

Supertrött...

men vid liv;) Anders Jacobsson har kommit ut med en bok som har den underbara titeln : "Alla mina andetag bär ditt namn". För visst är det så, jag bär Dan's namn i mina andetag.

Peace.

Maskerad-disco har..

gått av stapeln. Lilltjejen har fyllt 9 år och hade sitt *kalas* i går. Man får absolut inte kalla det för kalas. Killar och tjejer utklädda till kaniner, häxkatter, cowboys, fotbollsspelare och rockmusiker. Så himla fina! Vännerna kom, lämnade sina presenter och sen var det i full gång. Två timmar med discomusik och dans. Det var mest tjejerna som dansade och killarna kom när de hörde Sean Banan. Såklart blev det *jaga tjejerna lekar* och killarna gillade att leka med lilltjejens dockhus och andra flicksaker. Som en av killarna sa, * jag tycker att det är bra att man kan leka med allt, inte bara killsaker* så klokt sagt så. Två av killarna hade så kul med hennes saker att de glömde av att gå hem när partyt var slut. Det är en fin grupp av killar och tjejer i hennes klass. Dessutom har vi en så bra uppslutning på föräldramöten och det känns bra.

Milton, var exemplarisk. Han var i sovrummet hela tiden medans skocken ungar sprang omkring och hojtade. Tror det var rätt så klokt.

Lilla mamma mår bra men är fortfarande trött i sina ben och får ibland känning av kärlkramp. Men i det stora hela mår hon bra.

Jag går in på min sista vecka av praktiken. Vet inte vart tiden har tagit vägen. Det har varit fullt upp och tiden har inte räckt till, till allt jag vill göra. Jag har lärt mig otroligt mycket. Det ska bli skönt att få börja jobba och slippa tänka på studier. Även om jag har lite planer på att läsa igen. Men det är ju inte förrän nästa höst. Då har jag vilat från studierna ett tag i alla fall.

Peace.

När Cloetta får...

... får en morot vill Mille också ha. Stackars lilla Cloetta, hennes mage är så känslig att hon får vara utan pellets ett tag och bara äta hö och dricka vatten. Så att hennes mage blir normal igen. Sen får vi introducera pellets igen, lite i taget, typ en tesked. Stackars lilla kanin. Men hon klarar sig, pigg och glad är hon i alla fall.

Peace.

I morse drog vi till...

... Skäralid med Mille. Han jag gillar och jag. Satte på Mille hans klövjeväska med en halvliters flaska vatten i vardera väska. Det får bli första träningsrundan med tyngder. Det var så himla skönt att gå i skogen med man och hund. Vi gick långt in i skogen och Mille sprang lös med sin klövjeväska på ryggen. Precis som om han alltid har haft en väska att kånka på. Äntligen, äntligen är det så pass svalt för Mille att vi kan gå våra långrundor igen. Antingen på hemmaplan eller i skogen. Hur gott som helst. Tillbaka i stan så bjöd han jag gillar på en caffe latte och vi satt ute och drack den, Mille var såklart med. Skogsträning och stadsträning på samma dag? Det är inte illa det. I morgon jobbar jag kväll och då blir det nog en runda i skogen på morgonkvisten igen.

Kom nu då!

Det är det här jag gillar med att ha hund. Vandra i skogen. Så himla gött för själen och kroppen. Det gör så att man orkar med livets vedermödor.

Peace.

Sennenutställning i..

... Ängelholm! Kan paradiset komma närmare än så? Tror inte det. Vi hade stämt träff med pappa Feldon och lille halvbror Chandler med matte Elin. Lilltjejen, Mille och jag kom dit sent (hade jobbat natt) och sen fastnade jag vid en ring med ystra bernervovvar på ca 7 månader. Så många ystra språng de hade för sig. Så goa! Jag träffade en bekant som har en grosse schweizer sennenhund (stor, hög sennenras). Förra gången vi träffades såg Mille ut som en liten spatte bredvid grossen. Men inte nu inte! Grossens matte Mona tyckte att Mille hade blivit rejäl nu och det har han. Jag är så glad att vi kom på att han har glutenallergi och bytte foder. Efter bytet har han gått upp 6 välbehövliga kilon. Till sist hittade vi i alla fall släkten. Mille har sitt fina temperament efter pappa Feldon, vilket jag är ytterst tacksam för. Men vad gäller likheten? Hmm, ja se själva.

Mille, Feldon (vä) och Chandler (hö) Feldon och Chandler är kopior!

Pappa Feldon 5 år

Lille halvbror Chandler 1,5 år

Pappa Feldon och halvbror Chandler

Världens finaste unge. Så glad blir man av att ha 43 kilo

berner i knäet! Lite mosad också, men det är en världslig

sak;)

Stooor bernerhane!

En till bjässe!

De ystra unghundarna :) Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli! Såg så himla gulligt

ut att jag var tvungen att fota dem :)


Det var i stor sett vår dag. Eftersom vi var så nära Mellbystrand så körde vi och hälsade på Dan. Lilltjejen ville sitta i bilen. Mille och jag gick ner till strandkanten och kastade i vita och röda nejlikor som jag köpte i Mellbystrand. Kändes som om bröstet skulle sprängas. Mer behövs inte sägas om det.

Peace.

I morgon ska..

...Lilltjejen, Mille och jag till paradiset.

Stackars han jag gillar..

..Miltons långlina gick av ute i skogen i går och han jag gillar fick snärten tillbaka på låren. Så nu har han *fina* strimmor på båda låren. Attans vad det sved, stackaren. En ren olyckshändelse. Han jag gillar, köpte ett längre objektiv till min systemkamera (så snäll) för att jag ska kunna ta bilder på långt håll. Såklart ville jag ju prova det nya objektivet. Så vi körde ut till snärjet med Milton. Det var ju så varmt för honom i går kväll. Då passar snärjet utmärkt med sin skuggighet. Andra folk hade också kommit på den idén. I alla fall, jag ville ha en springbild på Mille och sa till han jag gillar att säga till Mille att stanna kvar medans jag sprang neråt vägen. Ack! Hur det än gick till så råkade han jag gillar trampa på linan och det är ingen som stoppar en berner som vill till sin matte!! PANG! linan gick av och snärtade tillbaka med sådan kraft att det small till på han jag gillar's lår. Det kunde ju ha gått ännu sämre om linan hade snärtat tillbaka upp i ansiktet. Så man får väl vara glad för det lilla. Mille? Helt ovetande i sin roll i detta. Han hade ju kommit fram till matte som han ville och satt troget vid min sida utan lina. Objektivet var superbra, hur har jag klarat mig utan detta innan? Nu behövs det bara träning i att fotografera.



Uppdatering mamma:
Lilla mamma kärlröntgades i Karlskrona i går och fick välja mellan operation eller ballongutvidgning. Vilket som gick tydligen lika bra. Hon valde ballongutvidgning. Det gjordes i samband med kärlröntgen. Allt hade gått bra. Läkaren sa till henne att det var bra att hon hade åkt till VC, när hon fick känningar i hjärtat. Hade hon stannat hemma hade hon fått en hjärtinfarkt. Nu avstyrde läkaren på VC en hjärtinfarkt i och med att hon kom till så snabbt och fick medicin. I dag ska hon tillbaka till Växjö sjukhus, där hon tillhör. Antagligen får hon komma hem i slutet på veckan.

I natt börjar mitt sommarvik, jobbar en natt och är ledig denna helgen. Så jag börjar lugnt. Det är skönt. På fredag tar jag med lilltjejen och hennes kompis till ett roligt ställe. Men det börjar med övernattning från torsdagen. Behöver jag tala om att bägge tjejerna är överlyckliga över att få vara tillsammans på sommarlovet?

Peace.

NU har vi väl...

...blivit tokiga! I alla fall bernertokiga. Beställde varsin pile fleece jacka till han jag gillar och mig att ha på promenaden till hösten. Vilka varma jackor! Jag beställde dem hos http://www.nolegardens.se/ som själva har en liten uppfödning av berner sennen men även lite annat smått och gott. Titta in! Så här ser dem ut i alla fall. Fina va!? Snabb leverans var det också. Suck, att jag måste vänta ett helt år till innan jag kan titta ut en till berner. Men den som väntar på något gott...

Peace.

Känslor simmar...

..omkring i huvudet och kroppen. Kroppen blir tung som bly. Hjärnan går på högvarv. Min lilla mamma ligger inlagd på hjärtavdelning efter en liten hjärtinfarkt. I dag skickas hon till Karlskrona sjukhus för en ballongutvidgning. Det var planerat att hon skulle göra denna ballongutvidning, men inte förrän om ett par månader. Så blev allt akut i stället. Vilket gör att hela livet vänds upp och ner. Min lilla mamma som inte är överviktig men som äter helt fel. Spelar ingen roll hur man försöker att ändra hennes kostvanor, så går det inte. Kanske, kanske att hon lyssnar nu.

Peace.

Midsommarblomster...

..fick jag i alla fall. Trots att jag tyckte att det räckte med de fina blåklinten som han jag gillar hade plockat. Glad blev jag, så fina blommor och bundet så fint. De är duktiga ute i Norrvidinge handelsträdgård.

Stortjejen tyckte att jag hade varit duktig i skolan så hon och han jag gillar(lilltjejen också såklart) köpte ett armband från Thomas Sabo som jag har önskat mig en tid nu. Jag blev förvånad och glad. Det är en finfin familj jag har. Jag har redan varit ner till juvelaffären och beställt en berlock med änglavingar. Berlockerna är dyra, så jag får ta ett i taget. Det ska köpas 2 berlocker till. Men vilka det är får ni se när det är dags. Här är i alla fall armbandet och änglavingarna.

Peace.

Han jag gillar kom hem med...

...dessa fina blåklint som han hade plockat på väg hem från jobbet. Han såg ett helt hav av blåa blommor och stannade till vid vägkanten och plockade dem till mig. Som tradition så köper han alltid blommor till mig midsommarafton och nyårsafton. Jag tycker nu inte att han behöver köpa några midsommarblomster denna gång. Jag har ju redan fått fina, handplockade blåklint. Det om något är romantiskt.

Jag gick spänt in på skolservern för att se om mitt betyg från sista tentan hade kommit. I inboxen för mail låg ett brev och väntade. Jag vågade knappt öppna det. Öppna! sa stortjejen. I magen flög fjärilarna som bara den. Jag ville ju så gärna ha VG och inte sluta med en fis. Sista sjukvårdstentan och allt. Öppnade, 53 poäng av ....53 möjliga!! Jag blev så himla glad. Ett bevis på att jag verkligen kan det här.

Jag tänker mycket på pojken. Minsta lilla så snyftar det till i mitt bröst. Sånger, filmer ljud och saker han tyckte om som påminner mitt ledsna hjärta. Jag bakade kanelbullar i söndags och det var så svårt. Kunde nästan höra honom bakom mig som liten, när han ville ha kanelbullar precis uttagna ur ugnen. "Aj bamt, bamt (varmt)" Jag la in bullen i frysen för att den skulle svalna fortare. Så att han skulle slippa vänta så länge på sina älskade kanelbullar. Samtidigt som jag är glad, är jag så ledsen inuti i perioder. Jag vet ju att han har det mycket bättre nu. Min längtan är bara min egen egoism.

Peace.

Frihetsberövad..

..det är jag. Diskuterade detta med han jag gillar på kvällsrundan med Mille i går efter att jag kommit hem från jobbet. Ingen fri tid att disponera över längre. Inte för att jag inte gillar att jobba. Det gör jag, mycket. För det ger mig mycket. Men, den fria tiden jag hade när jag var hemma med Dan saknar jag mycket. Tänk om dygnet hade haft fler timmar. Jag hinner inte med det jag vill hinna med. Nu tänker säkert någon, att så mycket tid hade jag nog inte med Dan hemma. Men det hade jag, han var ju med mig överallt. Vi storhandlade, körandes en rullstol med en hand och vagnen som var fylld till brädden med den andra handen. Vi klarade det! Hur vet jag fasen inte nu, men vi gjorde det. Tiden var ändå bara min. Min att göra vad jag ville med. Usch, för att man måste följa en mall. Det ska jag inte göra, jag är väl inte motvallskäring för inget!

Peace.

Värme hela dagen..

.. ska det bli i dag!. Det säger vi inte nej till. Lilltjejen är på läger och ska snart hämtas hem till sin äggsjuka höna till mamma. Det ska bli spännande att höra hennes bubbel på väg hem. Han jag gillar, Milton och jag gick en lång runda på morgonen. Beställde tid för klippning (för mig) sen fortsatte vi till Morrhoppan (djuraffär) och köpte en vattenflaska till Milton med påfyllning i affären. Det behövdes, det var varmt för "lille" vovven. Roligt var att de äntligen har införskaffat en våg i djuraffären. Nu slipper jag köra till Lund och väga honom titt som tätt. Han har nu uppnått 42 modiga kilo. Det är mycket muskler det! Milton växer så det knakar. Vet inte riktigt hur hög han är. Får mäta honom sedan och återkomma med det. Vi gick en omväg hem (som alltid) förbi Trollsjön. Där har dem en litet vattenfall, jag behöver inte tala om vem som stod mitt i vattenfallet och svalkade sitt huvud och tassar...min ystre vovve. Han förnekar sig aldrig. Jag är så himla glad att vi valde en berner, för han är helt underbar.

Jag har fått reda på praktikplatsen på SUS, (skånes universitetssjukhus), det blev ingen av platserna som jag hade önskat. Attans också! Jag hamnade på Medicinen, efter att jag hade läst om avdelningen så tror jag att det kommer att bli intressant och jag kommer att lära mig väldigt mycket nytt. Vilket ju också är vitsen med att praktisera. Det kommer att bli roligt och spännande. Nu kan man börja läsa in sig på sjukdomarna som de kurerar där. Visst hade jag önskat andra platser, men jag är ingen "surskånk" och ser för det mesta positivt på tillvaron som kommer som en överraskning på posten. Det finns säkert en mening med att just jag hamnade där.

Peace.

Helt otroligt...

...att jordlotten som vi kallade "gräsmatta" i våras faktiskt har blivit gräsmatta igen och en grön sådan. Grön och fin, men så har den också skötts med omsorg och Mille har inte fått vara på den sidan av huset. Efter morgonpromenaden så tog vi itu med att rensa ogräs klippa gräset ( vilket vi faktiskt gjort ett antal ggr redan), klippt häcken etc. Nu ser det anständigt ut igen. Man kan t.o.m visa gräsmattan för utomstående. Men Mille får inte vara där ute själv. Vill ju inte att den ska bli jordlott igen..

Lilltjejen ska på läger i morgon och sova över en natt med fritids. Medan vi var ute på morgonen hade hon börjat packa sin väska efter vad som stod på lappen som vi fått med hem. Är hon nällad eller!? Det blir säkert roligt och spännande för henne. Så mycket skoj de ska ha barnen. Jobb för mig i morgon men inte mitt sommarvik. Mitt sommarvik börjar 30/6, natt på samma ställe som förra året.

Grillat på menyn i dag, kycklingfilé och sommarsallad med en röra på lätt creme fraiche och soltorkade tomater. Riktig vaniljglass med körsbärssås till efterrätt. Kan det bli bättre?

Peace.

I går gick min fining och jag...

...och Mille nästan en hel mil. På morgonen gick vi in till stan och köpte frukostbröd. Sen hem igen bara den sträckan är på ungefär 4 km beroende på hur man går. Vi går ju omvägar också för att titta på hus. Han jag gillar gick och la sig när vi hade ätit frukost (jobbat natt) medan mormor, lilltjejen, stortjejen och jag styrde kosan mot Malmö för att besöka Biltema och Ikea. Sen blev det ju kvällsrunda med Mille också. Så cirka en mil. Det känns bättre att gå och vara i gång när det var en dag som i går. Man kan prata och skingra tankarna på ett mycket bättre sätt än att sitta hemma och vara ledsen. När man går kickar man ju också i gång endorfinerna (kroppens själpiller) och man känner sig bättre till mods. Mitt val att inte använda mig av sömnpiller och "själpiller" (tycker att lyckopiller är ett dumt ord) har visat sig vara bra för mig. Därmed inte sagt att det är bra för alla. För alla har olika sårbarhet. De som har en högre sårbarhet kanske inte kan komma upp till ytan utan att ta hjälp av själpiller medan de som har lägre sårbarhet har orken att nå upp till ytan igen efter ett trauma. Även om det är svårt många dagar så känns det bra efter. Dessutom behöver man inte gå igenom nertrappningen av medikament av olika slag. Vilket i sig också tar tid. Hur konstigt det än låter, så har smärtan också hjälpt till att läka såren och driva sorgearbetet framåt. I små steg, javisst, men vem har bråttom? Stora tankar så här på söndagsförmiddagen. Men vi har redan varit i skogen med Mille och man tänker så himla bra i skogen. Mille, blev lerig (igen) så det var bara att duscha av honom när vi kom hem. Cloetta fick städat i buren och hoppade omkring på gräsmattan helt fritt. Tur att hon trivs hos oss. Hon lyckades komma ur rasthagen, lilla Houdini! Mille är urkass på att vakta henne. Han bara tittade på henne och gick in.

Dags att gå, mormor åker hem i dag.

Peace.

Två år...

...utan Dan. Jag vaknade i dag på morgonen 06:30 med ett enormt tryck över bröstet. Bestämde mig för att inte gråta, det tjänar ingenting till. Men vem är jag att råda över känslor som sitter så hårt inuti? Dan's hörna är fylld med saker och blommor. Vi alla saknar honom, det har tagit detta året med att försöka komma igenom saknaden och vi är nog inte där ännu. Men snart. Jag försöker tänka på roliga saker dagen som är i dag. Roliga och tokiga saker som Dan gjorde eller sa. Det blir lite lättare. Än att försöka att inte tänka på honom alls. Han är ju och kommer alltid att vara en stor del i vårt liv. Även om det finns stunder som man tror att det inte går. Men visst går det. Klart att det går. Ingenting är omöjligt.

"Älskade, älskade pallervante, du fattas oss"

Peace.

Seminarium..

"tala om att jag kände mig viktig med den här namnskylten" haha

...på medborgarhuset i Eslöv. Vi ´lyssnade till det nya företaget som ska flytta "hem" från utlandet och tillbaka till Sverige. Bactiguard valde Eslöv som utgångsplats. Helt otroligt. Några från klassen var där och lyssnade på, Bactiguards Christian Kinch, Göran Hägglund (socialminister), jodå vi minglar bara med högdjuren ;), arbetsförmedlingen, LTH (Lunds tekniska högskola) Cecilia Lind, komunalrådtjohejsan i Eslöv vilka mer...jooo sen såg min klasskompis Jack Nicholson också. Så vi var i gott sällskap:D Polisen visade sig också. Två timmars prat om hur underbart Bactiguard är och Eslöv såklart. Hoppas på att det ska ta ner infektioner vid kateteranvändning. Min klasskompis och jag struntade i minglet efter och åkte hem till mig för att fika och för att diskutera mer inför tentan i morgon. Vi diskuterade runt frågorna och det gav mer kött på benen. Jag är oerhört nervös för morgondagens tenta. Vet inte varför. Ska läsa på lite till senare i kväll och sen får det vara bra.

Peace.

Ett år äldre...

...och ett år visare heter det ju. Men det kan ju faktiskt stämma att man har blivit visare. I alla fall detta år. Med all visdom man har stoppat in i huvudet det sista året, så känner jag mig faktiskt lite visare. Min lilltjej sjöng "happy birthday" för mig på morgonen. Han jag gillar jobbar morgon. Presenter får jag vänta på hela dagen. Det blir svårt. Vi har en tradition i familjen att den som fyller år får välja den maträtt som man mest tycker om till middag på kvällen. Till stortjejens förtret är ju mammas favoriträtter mest husmanskost. Som, blodpudding med lingon, raggmunkar m. bacon eller småländska kroppkakor. Så himla gott!! Får se vad jag väljer:)

Nytagen bild på min store vovve, Mille. Alltid lika lycklig.

Peace.

Regn, regn, regn...

...öser det ner i dag. Men man måste trotsa regnet och ut på prommis med Mille ändå. Kan inte säga att han gillar det, men några km morgon och kväll är en nödvändighet. Jaha, grillkväll på lilltjejens skola i kväll...hmmm vet inte om det går. Får hoppas på uppehåll. Men det ser mörkt ut.


"Raindrops are falling on my head, lalala"

"Kom nu för tusan matte! Jag vill hem.

Peace.

Ny flickvän...

..har Milton fått. Grannfrun är sjuk och kan inte gå ut med sin goldenvovve. Så vovven får följa med oss ut på kvällsrundan. Milton tycker att hon är så fin. Men han sköter sig som den gentleman han är! I går höll han jag gillar goldenvovven, det var ok tyckte Milton. Men i dag höll jag henne.. det var inte lika godkänt. Han är ju en mammagris. Men det gick bra till slut ändå. Vaknade tidigt som vanligt, gick upp och fortsatte med att läsa till tentan ett par timmar. Sen vaknade han jag gillar och vi gick morgonrundan med Milton. Trodde det skulle vara svalare, men värmen hade redan börjat komma klockan 8:00 på morgonen. Kom hem och åt frukost. Läste tidningen och pratade lite. Sen kom Dan's assistent han hade i skolan, vi pratade och sen så var det dags för mig att gå och jobba några timmar. Det är skönt att komma i väg och jobba lite. Ta bort tankarna från tentan.

Han jag gillar fyllde år i går. Blev lite bakverk och kaffe när svärföräldrarna kom på besök. Vi firar både han jag gillar och min födelsedag på samma dag. Eftersom det bara är 3 dagar mellan våra födelsedagar. Så ni som kan räkna, vet när det är min födelsedag;)

Peace.

Milton..

...blev så här trött när vi kom hem efter att ha varit och lekt med favoritkompisarna. Nu ligger han på sin favoritplats i sovrummet och tänker inte röra en fena. Vi grillar kycklingfilé och grönsaker. Han jag gillar ska dricka rosévin till och jag...jag tar en fin årgång av pepsimax och en slice citron med mycket is i glaset. Alkoholhaltiga drycker är väldigt överskattade tycker jag;) Men, men tur att vi alla tycker om olika saker.



I dag fick vi välja på avdelningar vi ville praktisera på, på sjukhuset i höst. Mitt första hands val blev: Hud, andra hands val: onkologen och sist men inte minst kvinnokliniken. Personligen tror jag att jag hamnar på onkologen. Men vilket som går bra. Det ska bli så spännande och lärorikt. Jag längtar redan!!

Peace.

Sallesångivalen...

...har vi varit på i kväll. Skolan som lilltjejen går i, har startat en ny tradition med att ha en potpurri i uppvisning av dans och sång. Härligt! Men innan dess var lilltjejen och klippte sig. "Bara topparna" sa hon till vår frissa som jag har klippt mig hos i 17 år.



Före...i sin fina rockabillyklänning.
Efter med håruppsättning...

Klasskompisarna och lilltjejen framför sina 2 sånger.

Mille ligger ofta med sina framtassar på detta viset och ser snorkig ut.

Kan inte hjälpa det, hon är go som gull, min lilla pärla.

Lilltjejen har klickat in Mille till att sitta på rumpan och upp med framtassarna. Det har hon gjort bra tycker jag. Men så vill hon också bli djurskötare.

I morgon ska vi på studiebesök på Lydiagården i Höör. Det ska bli intressant att se och höra.

Dags att plugga lite till inför tentan i nästa vecka, många sena kvällar blir det fram över.

Peace.

Vackra Skåne..

..finns det något vackrare? Trots att det var mulet när jag tog bilden. Min mobilkamera tar fina bilder.

På förmiddagen gick vi ner till marknaden. Men det var samma saker som det alltid är. Vi gick bara dit för att lilltjejen ville åka karuseller och för att köpa lite hundgodis till Milton, i form av oxstrupe och torkade leverskivor. Gott sa Mille när vi kom hem. Han fick en oxstrupe, men åt han upp hela meddetsamma? Nä. Bra att han sparar, blir inte så dyrt då ;) I morgon ska jag jobba på förmiddagen. Sen ska jag bege mig till Ystad eller rättare sagt till Köpingebro. Blir en liten roadtrip för lilltjejen, mig och Mille.

Peace.

Milton..

..är ett underligt väsen. Han är verkligen det. Man kan kalla honom mycket, men glupsk är inte ett av orden. Serverar honom toppenfodret som har gjort underverk med hans päls, gjort så att han har blivit grövre, sluppit besvär med klådan i öronen, gör att han som helhet mår bra. Äter han på morgonen? Nej. I början gjorde han det, när fodret var en nyhet. Men nu, kan han hoppa över på morgonen. Eftersom det är blötfoder kan det inte stå framme för länge. Predika inte om att ta bort fodret efter 5 min etc. det har aldrig funkat på Milton. Kanske att han har svårt att äta på morgonen, en del homo sapiens har ju faktiskt det problemet också. Så varför inte en canine. Han är ju fin i kropp och hull så jag är inte orolig, jag undrar bara varför... Dags för morgonpromenad, en annan är ledig i dag. Skönt att slippa hasta i väg till skola, därmed inte sagt att det inte blir plugg. Har ju en härlig tenta om umm 13 dagar som behöver läsas på och göra instuderingsuppgifter till. Snart, snart tar vi examen!

Peace.

Morgonpromenad i...

..snärjet blev det i dag. Solen sken och det var lugnt och fridfullt i snärjet. Milton och jag travade på och gick väl några kilometer. Runt 3-4 km blev det. Det bästa med snärjet är att det finns så många olika vägar att välja på. Milton är ett underligt väsen. Vi såg ett underbart vackert rådjur, ca 30-40 m från oss. Brydde han sig om henne? Nä. Sniffade han efter henne? Nä. När vi gick vidare och på den vägen här under, så började Milton sniffa i luften och vände huvudet in mot skogen. Yes! tänkte jag, nu har han äntligen fattat att han ska sniffa efter djuren. Vad tror ni? Nä. Det var en äldre herre som gick i skogen och plockade liljekonvaljer! Jag har alltid sagt till honom jag gillar att Milton skulle bli en utmärkt spårhund som spårar människor. Tror jag fick rätt i min tes om det i dag. Så länge den äldre herren höll sig på avstånd så gick det bra. Men när han närmade sig oss så gav Milton till sitt varningsskall. Jag fortsatte att gå och Milton blev förbryllad...vaaa matte! hallå! farlig gubbe bakom oss! jag fortsatte bara att gå, då fnös Milton och följde efter. Var han inte farlig? Men då så, då kan vi fortsätta hem. Ja kors. Denna hund. Mycket träning blev det på att inte äta hästbajs. Värst var att det var färskt hästbajs. En delikatess för Milton!!

Hej matte! Dags att gå hem nu!

Fullt med kardborrar på Miltons framben.

Äntligen!


Studiebesöket gick bra. Jagade i väg de jobbiga känslorna när de kom. Jag skulle kunna tänka mig att jobba där. Undersköterskan har mycket att göra där. Precis så som jag skulle vilja jobba. Hoppas på praktik där till hösten.

Peace.