Snart så...

..får vi hämta hem "bebisen".  Fick nya bilder på honom i dag. Vår lille Milou 7 v + 4 dagar gammal.

                                    Milou tar täten!

                                    "Jag tar täten!"

                                    "Mums, halm är gott!

Visst är han en liten raring?! Suck.

Peace/Sussa.

Jag vet inte varför..

..jag utsätter mig själv för sånt här. Tog en tur med Mille till Röstånga för att gå i skogen och sedan till Odensjön. Mmm, härligt. Har aldrig varit där innan. Eller jo, vid Odensjön som de säger är bottenlös. Himla djup i alla fall. Men har aldrig vandrat uppe på åsen där. Jodå, stigen går precis vid kanten av åsen högt upp. Benen blir som gele och jag skakar lite. Livrädd för höjder!! Bergshunden går kant i kant med åsen och jag ser i min vildaste fantasi hur han störtar nerför berget. Och jag störtar efter för att fånga honom av ren reflex. Jag skickar in honom innanför mig för att han inte ska falla. Men det gör han ju inte. Han vet precis vart han sätter sina stora tassar. Varför vandrar jag på hög höjd när jag är så höjdrädd då? Joooo, för att de vise säger att utsätter man sig för sådant som man är rädd för, då kan man komma över rädslan. Det kommer aldrig att hända! Jag var fullkomligt livrädd. Vi vandrar mycket i berg Mille och jag för att bibehålla hans muskler och leder. Ingen är så glad som jag när vi kommer ner på plan mark igen. Ingen! Lite bilder.

                                    Lite mörkt i skogen i dag, men en förväntansfull Mille :)

                                    Odensjön uppe i från åsen.

                                               Emma, jag har blivit duktig på att följa markeringar.
                                               Kanske vågar du gå en tur med mig en dag snart?  

                                               Vattendrag, vad annars?

                                    En törstig Mille.

                                    Vi blev uttittade oxå.

                                    Odensjön på plan mark. PHEW! Jag klarade det
                                    ännu en gång.

Nu är jag redo för nästa veckas jobb. Batterierna är fulladdade och jag hoppas att det blir en BRA vecka.

Peace/ Sussa.

Jag blir så ledsen när..

.. man blir lovad saker och det inte hålls:( Besvikelsen drar igenom hela kroppen och jag fattar ingenting, inte ett dugg. Tillbaka på ruta 1. När ska det bli min tur?


Peace/Sussa.

Vilken tur att..

.. jag har Mille. Varit lite upprörd sen igår och eftersom jag är den jag är, så går jag och tänker på det här heeeeeeela tiden. Ledig dag i dag så tog Mille med mig och stack ut i skogen. Stackars Mille han fick hänga med i min språngmarsch. Ville springa ifrån det som malde i mitt huvud. När det kändes som mest hopplöst i tankarna och jag hade vänt ut och in på allt och försöker förstå så ringer han jag gillar mest i hela världen. När jag hade pratat med honom så kändes allt bättre. Konstigt att han alltid lyckas prata med mig när jag behöver det.  Sen hjälper det ju oxå till att ha med...

                                    ..den här och....

                                   gå här.

Peace/Sussa.

Har absolut inget ...

.. att förtälja.

Hmm kan ju inte tänka mig att när jag fick goda nyheter på mitt jobb att jag får fortsatt tjänst där är något särskilt.
Eller att vi snart får tillökning av en sådan här:

Om 3 veckor får vi hämta hem honom: lille Milou. Men det är väl inget särskilt med det heller.
För er.
Men för oss är det glädje, glädje och åter glädje!

Pure joy!

Note: Glömde hurra för bästaste mannen i världen, som gav efter för sina flickors önskan. Min make och tillika lilltjejens pappa!! Du är bäst!!

Peace/Sussa.