Först advent...

... allaredan! Är det klokt vad tiden går fort. Min första natt på det privata boendet var väl sisådär...Jag som inte skulle jobba inom psykiatrin, gör just det. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det ännu. Får jobba fler nätter först. Men denna natten var lite stökig med en av patienterna. Han somnade runt 02:30 först, sen infann sig lugnet och man kunde slappna av. Att bära med sig ett överfallslarm tillhör inte min vardag inom de områden jag arbetar. Lite känns det allt som att "vad har jag gett mig in på"? Men samtidigt tror jag att denna erfarenheten bara kan göra mig till en bättre människa på många plan. Får se vad den bär med sig i slutändan.

Vi gick på julskyltningen nere i stan. Mille också. Mycket bra social träning att ta med hundar bland mycket folk och andra hundar. Vi gick in på Morrhoppan (djuraffär) och köpte lite hundgodis från James Beloved, finns knappt hundgodis utan vete i. Lilltjejen fiskade i fiskedammen och fiskade upp glittriga blyertspennor med tillhörande pennvässare och pennhållare. Sen tog vi varsin glögg och lilltjejen tog varm choklad. När vi sen skulle gå hem gick vi först till Maya choklad, där köpte vi ljuvligt handgjorda praliner att ha till vår glögg hemma. Väl hemma värmde vi glögg och dukade fram de ljuvligt goda pralinerna och pepparkakor, samtidigt som vi tände första adventsljuset och satte på en av forna års julkalender. Valet föll på Pelle Svanslös. Den är så himla fin och man kan se den om och om igen.

Än så länge har jag inga planer för i morgon. Men jag tror nog att de ringer från bemanningen och vill att jag ska jobba. Nästa vecka jobbar jag ca 60 timmar, det kommer att bli mastigt.

Peace.

Laddat för..

..vintern har jag gjort detta året. Köpte mig en Arrakoutdoorjacka och Timberlandkängor + ullstrumpor. Fasen om jag ska frysa i vinter när jag går långpromenader med Mille. Jag vägrar! Dyrt blev det visserligen men om jag slipper frysa så är det väl värt pengarna.

I dag tog jag med Mille till mitt ena jobbställe (av 4). Min ena tant blev överlycklig när han fick lov för mig att lägga tassarna på hennes rullstolsbord. Hon klappade och kelade och Mille slickade henne på handen och ansiktet. "Ta kort, ta kort" sa hon på sitt sätt. Kort togs och hon blev överlycklig. Hon ska sätta in kortet i sitt album när det är framkallat. Tänk att man kan bli så glad för det lilla.^_^ Jag lovade att ta med honom fler gånger.

Peace.

Jobbe, jobbe..

...jobbe ska jag göra hela december. Tack och lov är nu hela december fullt, nu ska jag jaga jobb för januari. Lite spännande är det allt. Speciellt för mig som blir så lätt uttråkad. Mitt idealiska jobb hade varit 50% fast anställning och 50% bemanning. Så man kan vara på lite olika ställen och jobba.

I morgon ska jag gå och visa Mille för en tjej som ska köpa en berner nästa år. Hon är heltokig, hon har redan bytt bil från sport till kombi, hittat på namn och valpen är inte ens född. Tiken är inte parad, så hon vet inte om det blir en hanvalp i den kullen. Hur nällad är man inte då? Lika galen som jag. Tänk att vi är två lika crazy people. Jag måste ju säga att hon har ju gjort ett bra val av ras ^_^. Partisk? Inte alls :)

Hur kan man inte tycka om en sån här raring?

Peace.

Examen...

..tog jag och alla mina klasskamrater i dag! När man har tänkt att *äntligen* så blev det lite av varje. Skratt, tårar och en viss form av saknad infann sig. Hjälp! Nu ska man ut i ovissheten och den stora världen igen. Det var ju trots allt rätt så skönt att vara där inne i tryggheten med uppgifter och tentor. Min stackars hjärna ska få vila ett litet tag, sen ska jag ta tag i det jag vill fördjupa mig vidare i. Betyget får jag vänta på en vecka ungefär, det ska bli spännande att få se vart jag hamnade till slut. Vilket som, så har jag gjort mitt allra bästa och jag gav aldrig upp. I dag firar vi lite och i morgon är en vanlig vardag igen, med jobb och allt vad det innebär. Men i dag, i dag ska jag bara suga på karamellen att jag är specialutbildad undersköterska i sjukvård och geriatrik!

Peace.

Ännu ett jobbställe..

.. har jag satt upp mig på som timanställd, på ett privat boende. Jag jobbade i torsdags och fredags där. För var ska sleven vara, om inte i grytan? Man måste ju ha så många möjligheter som möjligt. Dessutom tycker jag om att jobba. Jag vill ha min almanacka full, för jag vill inte anmäla mig till arbetsförmedlingen. Tänk om jag får den osympatiska människan som jag råkade ut för när Dan hade gått bort och jag inte hade något annat val än att regristrera mig där. Usch.

I kväll går vi till minneslunden för att tända ljus och lägga ett hjärta av mossa med kottar och en vit ros på för Dan och min pappa. Saknaden känns fortfarande som ett stort öppet sår efter gossebarnet. Men vi försöker varje dag och ibland lyckas vi också med att ha en vanlig vardag med allt vad det innebär. Vi båda har haft en svår period sen juni månad. Men vad gör man? Man kämpar på och vissa dagar får man kämpa på än mer. De dagarna är inte roliga, då längtar man tills det blir kväll så att man bara får gå och lägga sig och dra täcket över sig och hoppas på att morgondagen blir bättre. Och oftast blir den det.

Peace.